Aftonbladet – 2 april 1870, sida 2

SN RNE STETSON prydligt — i sitt slag. Mr Chandos steg upp. PPAck, jag ber om förlåtelse, sade hon, för att jag så obesväradt kom in. Jag hörde pianot och trodde att miss Hereford var ensam. Jag vände mig om på pianostolen, så att jag satt vänd åt rummet. Mr Chandos sköt fram en stol åt henne. Jag tackar,, sade hon med en viss tvekan; mrs Chandos är i vestra flygeln, men kanske besvärar jag om jag stannar? För ingen del, svarade mr Chandos. Miss Hereford torde vara tacksam för ert sällskap. Jag ämnar sjelf just nu gå upp till min mor. Har ni återfunnit ert manuskript, mr Chandos? Hvilket manuskript? Hon teg några ögonblick. Jag hörde i går af Emma att ni hade förlorat ett sådant. Det var en annotationsbok, rättade mr Chandos. Åh, jaså! Jag tyckte hon sade ett manuskript. Nej, jag har icke fått reda på den, fortfor han. Lyckligtvis var inne ållet af föga betydenhet, — blott dagliga anteckningar rörande arbeten på godset och några unkter med afseende på mina enskilda angelägenheter. Ett och annat är skrifvet i chiffer af min egen uppfinning, fortfor han småskrattande, och jag trotsar äfven den slugaste att läsa det. Besynnerligt är huru boken har kunnat försvinna ur mitt låsta schatull. t Troligtvis har ni låtit era nycklar ligga frammex, inföll hon hastigt. Det är ganska troligt. Omgifven af redligt folk, som de alla äro, här vid Chandos, har jag aldrig yarit synnerligt rädd om mina nycklar. (Forts.)