Aftonbladet – 2 april 1870, sida 2

derute? Hon — och ni sjelf, miss Hereford ? Jag tror inte att hon gjorde det. Först sedan hon gått, var det jag som såg den hemska gestalten. Ack, mr Chandos, jag ser .nog att ni är ond på mig! Jag är mycket ledsen deröfver; jag — Ond på er? nej, inföll han vänligt. Jag tänker blott att ni är mycket barnslig som kan lyssna till så dåraktiga berättelser. Jag ville önska att jag kunde bevarat er för dessa obehag! Jag ville önska att ni inte just nu hade kommit till Chandos! Han drog hårdt på klocksträngen och tillsade att mrs Hill skulle komma in. Jag hade aldrig sett ett sådant uttryck af stränghet i hans ansigte, som då han tilltalade henne: Förmår ni inte att hålla tjenstfolket till ordning och arbete, Hill? Jag hör att de drifva omkring här i huset och titta efter spöken ? Sir! mr Harry! Miss Hereford kom nyss upp i sitt rum och träffade der Lizzy Dene vid fönstret, sysselsatt att passa på spöket. Hill var värd att se der hon stod, mera lik en stenbild, än en lefvande menniska. Mr Chandos återkallade henne till besinning med ett enda ord: Hill! var allt hvad han behöfde yttra. Jag skall se till, sir. Lizzy Dene skall få, så att hon mins det. Jag tänker det blir bäst att icke ge henne hvarken goda eller orda ord, återtog husbonden. Tillhåll pigorna att göra sin skyldighet, och att stilla stanna nere i sina rum, då qvällen kommer, men säg alldeles ingenting. Låt spöket dö bort, Hill. Jag skall försöka, sir. Jag är nästan förvissad om att det skall