Aftonbladet – 2 april 1870, sida 2

jag nu återhemtat mig, fattade jag ett modigt beslut att säga honom allt: — att er gengångare påstods om nätterna visa sig parken. Hvilken skulle det vara? frågade har med skarp och vredgad röst. Er aflidne far, sir Thomas Chandos. Han vände sig hastigt bort och stödd sin arm mot spiselkanten. Hade ej han: ansigte ögonblicket förut haft ett så orolig uttryck, skulle jag varit färdig att tro ho. nom ha skrattat tyst och i smyg. Miss Hereford, ni kan inte på allvar tre sådana oförnuftiga historier! Nej, inte då jag med lugn tänker på saken; men nu lemnades jag ensam i mörkre och min öfverraskning af att se skepnader förbyttes i förskräckelse. Tillåter ni mig fråga af hvem ni hal hört denna snillrika historia? Först af mrs Penn; men husets qvinlige tienare tala också härom. Lizzy Dene er kände att hon hade gått upp 1 mitt run för att derifrån passa på då spöket visade SsIig. . . Han vände sig hastigt om. Hvad säge ni? Var Lizzy Dene der uppe för att gifve akt derpå? Det behagade mig för ingen del att finn: Lizzy inne hos mig; hon hade der intet at göra och jag fordrade derföre af henne er förklaring, — Först ville hon inte bekänna men till slut erkände hon sig vara der inn af den anledning jag sagt. Aldrig kan ett ansigte uttrycka en mere insam oro, än mr Chandos i detta ögonlick. Han gick till dörren, stannade del ett ögonblick och kom så tillbaka igen, liksom han varit villrådig om hvad som borde göras. Och hön såg det? — såg hon någon gå