Om anläggningskostnaden m. m. för jernvägar med olika spårvidd. Såväl vid nu pågående riksdåg, som vid andra tillfällen har blifvit framstäldt det påståendet, att jernvägar med 4,83 fots spårvidd blifva omkring dubbelt så dyra pr mil i lägena kostnnd som jernvägar med 3,59 fots spårvidd. Till detta resultat har man kommit genom att antaga den smalare spårviddens jernvägar kosta i medeltal 400,000 rdr pr mil och jemföra detta belopp med hvad miln af de hittills byggda stambanorna kostat eller 800,000 rdr i rundt tal, men orsaken till dennå ofantliga prisskilnad, hvilken blött i ringa mån beror på spårvidden ensamt; har man emellertid icke aktat nödigt att närmare vidröra: Derför torde i förbigående få erinras: att för våra stambanor maximilutningen är bestämd till 1: 100 och minsta Krökningsradien, som dock endast i undantagsfall begagnas, till 1000 fot, hvaremot de smalspåriga banor, söm vid jemförelser vanligen åberopas, eller de norska, öfta hafvå lutningar af 1 : 40 och 1:60 sämt krökar af700 fots radie; och enhvar kan lätt inse att stor minskning i terrasseringskoståaden för stämbånorna skulle vunnits, om så branta lutningar och skarpå krökar äfven ä dem kunnat lämpligen användas; att ded störa tåghastigheten, hvilken påkallats af så långa vägsträckor som våra stambanors; erfordrat en stark öfverbyggnad med djup baärlast för att under våra vintrar i möjligaste mån motverka frostens skadliga inverkan på banan och betryggä tågens säkerhet, och att större djup å barlasten naturligtvis föranledt ökad basbredd å densamma med deraf följande större bredd å banvallen, kunnande den kostnad, som blifver en följd häraf och af den större rälsvigten 22,5 skålp. pr fot, beräknas till minst 100;000 rdr pr mil mera än hvad motsvarande arbeten å smalspåriga banor med 13 skålp:s räler skulle kosta; samt att behofvet af betydliga stationer, sådana som: Stockhölm, Göteborg, Malmö och en mängd större mellanstationer, flera och längre sidospår; betydliga verkstäder, större och fullständigare rörelsemateriel m. m; ganska betydligt höjt stambanornas medelpris, som endast af denna orsak kan uppskattas fullt 100,000 rår större pr mil än de norska smalspårigas. Vid bedömandet af olika spårvidders inflytande på byggnadskostnaden får man således icke utgå från jemförelsen af jernvägar med så olika utsträcknigg och så olika tekniska detaljer, som de svenska stambanorna och de norska smalspåriga jernvägarne ega, utan man måste, för att rätt bes döma saken, jemföra en nare med en bredspårig under antagande af att tråfikens art och. omfattning, öfverbyggnadens styrka, samt stigningsoch krökningsförhållanden äro ungefärligen en för dem båda. Då nu inga banor af 4,53 fots spårvidd med lättare räler än 17 skålp: äro byggda inom landet, men statsbidrag till ganska många dylika, äfvensom till banor af 3,59 fots spårvidd, blifvit begärdt och förslag till desamma inlemnats till den af K. M:t förordnade jernvägskomiten, torde Kostnadsförslagen för desså banör, uppgjorda af flera bland landets skickligaste ingeniörer, kunna, i brist på andra materialier, tjena såsom ledning för den jemförelse, Hvarom nu är fråga. Dessa förslag omfatta bland andrå 10 jernvägar med 4,s3 fots spårvidd, de flesta med 15 skå!p:s räler, af tillsammans 45,37 mils längd, samt N 12 jernvägar med 3,59 fots spårvidd, de flesta hed skålp:s läler, af tillsammans 110,19 mils gå,