Aftonbladet – 1 april 1870, sida 2

— Ja — rättare ej fullkomligt frisk. Oro till själen tär ibland på kroppens helsa. Medan han yttrade detta gick han bort till ett bord, der hans skrifschatullstod. Det märktes väl att han icke önskade fortsätta detta samtal längre. Hvad annat kunde jag då göra, än låta det afstanna? Jag tog mitt arbete och gick till ett fönster, medan han stod vid det öppna schatullet och tycktes leta något. Slutligen bade hvarenda liten artikel deri blifvit upptagen och åter nedlagd. Nå — detta är högst besynnerligt! Hvad då, sir? Han häde förlorat sin annotationsbok; rättare sagdt en liten dagbok, i hvilken han antecknade äfven affärsangelägenheter. Att han hade inlåst den i sitt schatull då han sednast för två dagar tillbaka skref i densamma, derpå var han säker. Har ni lemnat edra nycklar framme, sir? Jag vet verkligen inte. Vanligen bär jag dem i fickan, men om jag äfven skullelemna dem, så vet jag att ingen begagnar sig deraf. Alla våra tjenare äro ärliga. en boken var och förblef borta. Mr Chandos letade; jag letade, tjenstfolket letade. Han förklarade till slut skämtsamt att någon taskspelare, måtte gjort honom detta spratt och satte sig ned för att skrifva ett bref. Jag såg utanskriften: Doktor Henry Amos, London. Medan jag tillagade t6 åt mr Chandos sednare på aftonen, blef det fråga om när Emilys sista bref var skrifvet och jag skyndade upp i mitt rum för att hemta det. Straxt inom dörren mötte jag Lizzy Dene, som rusade emot mig med en hast, så att hon nästan var på väg att springa omkull mig. (Forts.)