Aftonbladet – 1 april 1870, sida 2

Men Hills åsigt befanns åtminstone i ett afseende riktig, ty nästa dag blef mr Chandos åter synlig. Då klockan var omkring tolf, kom han ned — blek och nedstämd, men detta var ingen ovanlighet med honom och jag bör tillägga att jag ej kande finna honom särdeles förändrad, Då han kom ini eksalen sprang jag upp, skyndade bonom till mötes och räckte honom, hänförd af ögonbliekets rörelse, båda mina bänder, Lite glad öfver att återse mig, tror jag m Ja, jag blef mycket glad, hviskade jag och bekämpade modigt tårarne som voro på väg att frambryta i mina ögon. cår ni verkligen så illa sjuk, mr Chandos? Hvem har sagt er att jag det är? fråfode han, medan han, med min hjelp gick am till en ländstol och satte sig, dock utan att släppa min hand. Jag hörde doktor Amos säga det. Han sade ... Nå, hvad sade han? Hvarför stannar ni? Jag kunde icke svara, Huru skulle jag vågat yppa läkarens hopplöshet? Jaggissar ni hörde doktor Amos förklaring, att jag aldrig kunde återfå min helsa? Ja; men, mr Chandos, hvem har kunnat yppa för er Hvad hän yttrade? Jag har fått höra det, sade han leende. Alla äro inte så försigtiga som ni, min lilla elfva.n Men jag hoppas det inte är så. Jag hop pas så visst, att ni åter skall bli frisk. Skulle ni känna er litet bedröfvad om jag inte blef det? Jag rodnade. I stället för att svara, stod jag med sänkt hufvud och såg enfaldig ut: Jag torde nog komma att narra doktorerna, skall ni få se! sade han gladt. Har ni känt er länge sjuk ? os