Aftonbladet – 1 april 1870, sida 2

ni önskade veta något, hvarför frågade ni icke mig? Hva falls, mrs Hill? — hvad menar nip, invände agenten. Jag menade ej något ondt och ondt har jag inte heller gjort. Men så högst beklagligt med mr Chandos! Läkare äro intealltid orakel, svarade IHili, som, att döma af rösten, ännu var långt ifrån blidkad. Min åsigt kan vara lika god som hans, och jag vet att mr Chandos blir bättre; — vi få väl se om han inte är på fötterna redan i morgon. De dåliga symptomerna försvinna märkbart lika hastigt som de kommit. Hill, hviskade jag och fattade tagi hennes klädning då hon ville skynda förbi mig; ni säger att han är bättre redan i morgon, men blir han också alldeles frisk? Har jag sagt det? inföll Hill tvärt. Doktor Amos förklarade sjukdomen ha börjat redan för länge sedan, forfor jag, alltjemt fasthållande henne. Hvad är det för ondt han lider af? Det är ett ondt som ni skulle göra klokast uti att ej fråga om; ni lär i alla fall inte få någon Jön för er nyfikenhet, miss Hereford, svarade Hill i det hon slet siglös och skyndade upp för trappan. Och. lika osäker som förut stod jag ensam qvar. I min ångest gick jag fram till Hickens, som också stod i förstugan med en sorgbunden min, och bad honom säga mig hvad hans herre led af för sjukdom. Jag vet inte mera än ni sjelf, miss. Mr Chandos har svåra bekymmer att bära, och det tär väl på helsa och lif, kan jag tro. Han har hela sista tiden sett sjuk ut. Ingen tröst hvart jag än vände mig! Huru jag fick ett slut på den dagen förstår jag nappt sjelf. Det kändes liksom jag hade emottagit min dödsdom, i stället för han sin.