Aftonbladet – 31 mars 1870, sida 2

vanligt! Mrs Chandos gör mest alla dagar besök i vestra flygeln, men hon är lika stum som Hill. Sanningen att säga — och den är verkligen högst obehaglig — tycks mrs Chandos ha fått en viss ovilja mot mig. Ovilja mot er! Mrs Penn nickade. Inte ett enda ord, med undantag af det alldagligaste småprat, kan jag aflocka henne. Men för att återkomma till lady Chandos sjukdom, — lita på, miss Hereford, att deras förbehållsamhet nog har sin ganska vigtiga anledning. Åter hade hennes röst blifvit så betydelsefull, att jag nödgades fråga hvad hon menade. Hviskande gaf hon mig förklaringen: Jag tror att den sjukdom hvaraf lady Chandos lider inte är något kroppsligt ondt, men sinnesrubbning, och att detta är skälet hvarför hon hålles instängd. Stackars fru! hon har haft tillräckligt af sorger för att hennes förstånd kunnat taga skada. O, mrs Penn! skulle hon vara sinnesrubbad ? Ja, så sade jag och så menar jag äfven. Men ni fick ju tala med henne vid er hitkomst? Ja, några ord. Harry Chandos satt inne då jag kom, och stannade i det yttre rummet, sedan han Hade sagt mig några ord. Mig föreföll hon otålig att åter få honom in till sig, åtminstone gjorde hon vårt samtal ganska kort. Det bör jag likväl säga, att hon den stunden tycktes vara fullt redig. Mrs Penn lyfte sin ringbeprydda hand och strök sitt eldröda hår ur pannan medan bon talade. Hennes ansigte uttryckte oro och deltagande. Äfven om jag skall tro att det förhåller sig som ni förmodar, mrs Penn, borde de ju skaffa henne en läkare. Hvar och en sådan vore ju förpligtad att tiga?