Aftonbladet – 31 mars 1870, sida 2

mycket angenäm för er, eller för någon annan qvinna. Ingen bör kasta bort sitt hjerta för en man som aldrig kan tänka på att gifta sig Kan han aldrig gifta sig? Nej. Men jag har redan sagt mera än jag bort, tillade hon. Under ett samtal tar det ena ordet det andra, och så säga vi mera än hvad vi ämnat. Jag kände mig hågad att lugga hennes yfviga, röda peruk, så upprörd var jag öfver hvad hon hade yttrat. Och likväl — aldrig, nej aldrig för ett ögonblick hade tanken på att jag skulle bli Harry Chandos hustru fallit mig in: jag, den fattiga guvernanten; han, den presumptive arftagaren till Chandos baroni och arfgods. Men för att ännu en gång återkomma till lady Chandos, började mrs Penn ånyo, så lita på att jag inte bedrar mig att hon fått ett oförmodadt anfall af sinnesrubbning. Någon annan förklaring kan inte antagas för all denna hemlighetsfulla räddhåga angående vestra flygeln. Sedan hon hade gått, satte jag mig ned att tänka. Kunde hennes påstående vara sanning? Fanns tillräcklig grund för detsamma? Mitt stackars förstånd räckte icke till att reda alla mystiska och trassliga, förhållanden, som på alla sidor omgåfvo mig. — Jag kände mig både villrådig och ängslig. Hade någon, kommit in och underrättat mig om ett stort arf, skulle jag svårligen blifvit mera öfverraskad än då Hill syntes i dörren med ett blidt ansigte. Lady Chandos ekipage skulle gå till Marden för en affär — hade jag lust att åka med? Det skulle kanske göra mig godt. Hederliga, goda Hill! utbrast jag alldeles förtjust. Aldrig mera skall jag kalla er snäsig och tvär, (Forts.)