Aftonbladet – 31 mars 1870, sida 2

Ja, ja, men detta är ändå inte allt, som jag tror, återtog hon med ett högst eget uttryck. Ni skulle tiga och jag skulle tiga, ty vi höra båda huset och familjen till, men se ändå huru noga man håller allt doldt för oss. Jag fruktar rätta anledningen är den, att de ej våga utsätta sig för hvad hon i sitt vansinne kan yppa.n Hvad skulle hon kunna yppa, af så farlig art? Ni torde ej veta, miss Hereford, att som man säger ett svärd hänger vid ett hårstrå öfvertamiljen Chandosp, fortfor hon och sänkte rösten till en sakta hviskning, — ett rysligt svärd som ett enda oförsigtigt ord vore tillräckligt att låta falla. Det är detta ord för hvilket de bäfva och hvilket de. frukta att lady Chandos, ifall bon verkligen är vansinnig, i sin medvetslöshet skulle uttala. Hvilkens undergång skulle derigenom beredas? frågade jag ångestfull. Jag ser helst att slippa säga er det. Olycksödet hotar dem alla, kan man säga. Utan tvifvel är detta skälet till att sir Thomas stannar der ute i Indien; då slaget en gång faller, skall han bättre stå emot det der, än här hemma, menar han. Skammen har träffat dem alldeles nog, redan nu; värre blir det då.x De förefalla allesammans att vara så stilla, enkla, rättsinniga menniskor; hvarigenom skulle de kunnat ådraga sig vanära? De — är det möjligt att ni syftar på miss Chandos enlevering och giftemål? tillade jag hastigt då denna händelse föll mig i tankarne. Bah! En enleveriog kan leda till ett lika godt parti som något annat giftermål, svarade mrs Penn vårdslöst. Jag betviflar förr att miss Chandos någonsin har fått veta det slag som drabbat dem. Det kan jag säga er, barn, att förskräckligt var det! Sir Tho