Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 2

tionsarter, samt framställde slutligen den katolska musikens högsta fulländning till form och anda uti den Mozartska sorgemessan. Efter en historik öfver Requiemets uppkomst och beriktigandet af den äldre mystiska berättelsen derom, afhandlades Mozarts instrumentalmusik, qvartetterna och symfonierna, särskildt symf. i G-moll och C-dur med fagan. Slutligen omtalades Mozarts pianokonserter, hvilka utgöra en rikhaltig och mångfaldig musiklitteratur. Härvid utfördes fullständigt den berömdaste af dessa praktverk, konserten i D-moll af fröken M. L. Stolpe, som i sitt föredrag af denna storartade komposition visade sig förena en ovanligt lycklig totaluppfattning med ett säkert och rytmiskt spelsätt samt smakfullt nyanserad fras. Orkestern, hvars parti likaledes är ganska betydande, gjorde, under prof. Berens ledning, god effekt. Konserten gafs isin genuina form, som numera ock blifvit allmänt gällande, och ej efter den Hummelska bearbetningen af principalen. Den förste kadensen följde mestadels Hummel, den andra var för tillfället komponerad.