Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 2

Inom den sanna protestantismens och den fria forskningens läger skulle man utan tvifvel med tillfredsställelse se, att den påfliga ofelbarheten blefve fastställd såsom trosdogm, ty detta steg skulle utan tvifvel öppna ögonen på många och i stället för att stärka i sjelfva verket försvaga ultramontanernas inflytande; måhända skulle det till och med kunna framkalla en vigtig schism inom katolicismen. Hvad emellertid den stelt ortodoxa hierarkiska skolan inom protestantismen angår, så har den i sjelfva verket icke så ofantligt mycket att berömma sig af gentemot den påfliga ofelbarhetsgrundsatsen; om ultramontanerna göra en skröplig lefvande menniska ofelbar i andliga ting, så vilja våra högkyrkliga skänka ofelbarhet åt för flera århundraden sedan aflidna personer, hvilka enligt deras tanke fattat och tolkat religionens urkudder så ofelbart, att ingen kommande tid kan göra det bättre och sannare.