— om jag skall stanna — att jag kunde vara någon menniska till nytta.x Det kan ni; ni kan vara mig till bjelp. Jag skall utnämna er till min första sjuksköterska och gånghjelp. Jag ämnar begagna er axel till mitt stöd, ända tills jag blir bra i foten. Akta er bara att jag inte uttröttar er. Han hade hela tiden hållit min hand sluten i sin och då han sade dessa sista ord sökte hans talande, djupblå ögon mina blickar med ett uttryck af innerlig glädje och belåtevhet. En känsla al obeskriflig sällhet genombäfvade hela min varelse; — hvarföre? det frågade jag mig ej. Var det möjligt att jag höll på att fatta kärlek till mr Chandos? Hela dagen satt jag nere i eksalen; hvar skulle jag aunars vara, såvida icke i mitt sotrum? Ett farligt sällskap för mitt hjertas frid, denne intagande mr Chandos! Med Hickens till sitt stöd, begaf han sig på eftermiddagen långsamt upp till lady Chandos rum och jag återsåg honom icke förrän vid middagsbordet. Under tiden skref jag ett långt bref till mile Annette, bad henne underrätta mig om helsotillståndet i deras hem och så spart detta blef bättre låta mig veta det, emedan jag högligen önskade att få komma till dem. : På aftonen läste mr Chandos högt för mig några stycken af Tennyson, medan jag arbetade vid skenet af hans läslampa. Aldrig hade poesi Jjudit så skönt, tyckte jag, som i denna stund och då jag gick upp till mitt rum, hörde jag ännu iinbillningen den klangfalla rythmen, den djupa, välljudande rösten. Väl gick jag till hvila, men att somna var ingen lätt sak, Huru var det med mig? Jag visste det ieke sjelf, men någon sömn kom ej i miva ögon; jag endast kastade mig af och an i min bädd; än tänkte jag på några