mycket klarare nödvändigheten för min af1Te8a. Och hvart vill ni fara? Till Nulle. Till m:lle Barlieu. Nej, det duger inte,, sade han. Emily har lemnat er i-vårt beskydd och vi kunna ej låta er fara till någon annan: än henne. Ni har gifvit mig tillstånd att leda er vid valet af läsning — ni måste äfven låta mig bestämma för er, i detta fall. Det skulle, jag mer än gerna medgifva under andra förhållanden, men pi kan inte föreställa er huru besvärad jag känner mig genom vissheten att emot lady: Chandos önskan ha inträngt här i huset. Min mor ger er ej den ringaste: skuld derför, var säker derpå. Och det vill jag säga er: för närvarande har hon annat att tänka på, än er — och Emily med. Vill ni nu försöka att i lugn och rofinna er vid att stanna? Jag ber er, mr Chandos, säg intet mera. Hade jag ingenstädes att fara, vore det helt annat — nu vet jag att mille :Barlieus hos står mig öppet. Och om så inte vore? Skulle ni då utan ledsnad stanna?! Jar, svarade jag hastigt. Var då nöjd och stilla der: ni är... Till mille Barlieus hus kan ni för det närvarande inte komma., En underlig känsla af. sällhet kom mit! hjerta, att klappa. Sannfärdigheten af hans ord. kunde inte: betviflas: Min mor hade i lördags bref från mille Amnette, fortfor hån, medan blicken frår hans vackra, blå ögon, med samma ärliga allvar som under bela samtalet, fästades på mig. Bland annat nytt, meddelade hon äfven den ledsamma underrättelsen, att en svål febersjukdom bar utbratit i Nulle; en af skor