Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 3

Innekåll: Kejsarens bref till Ollivier. — Debatten om dödsstraffet i lagstiftande kåren. — Liffländska adelns adress till kejsar Alexander. — Suezkanalen, — Kolonisationen i det inre af Argentiska republiken. Den högst märkvärdiga förvandlingsprocess, som nu pågår i Frankrike och som af. ser ingenting mindre än att lägga om det franska samhället på alldeles nya grundvalar, har i dessa dagar ånyo tagit ett stort steg framåt genom kejsarens skrifvelse till Ollivier om den grundlagstiftande maktens delning mellan senaten och lagstiftande kåren och den förre församlingens förvandlande till en första kammare. Detta märkliga bref är af följande lydelse: Tuileries-palatset den 21 Mars 1870. Hr minister! Jag tror, att det under nuvarande omständigheter är lämpligt att antaga alla de reformer som kejsardömets konstitutionella statsskick fordrar, för att sätta en gräns för det omåttliga begär efter förändring som bemäktigat sig vissa sinnen och som genom den osäkerhet det framkallar, oroar opinionen. Bland dessa reformer ställa sig i första rummet de, som röra konstitutionen och senatens prerogativer. : Konstitutionen af 1852 afsåg framförallt att gifva regeringen medlet att återställa makten och ordningen; men hon måste inom sig gömma möjligheten att fullkomnas, så länge landets tillstånd ej medgaf att upprätta den allmänna friheten på fasta grundvalar. Nu då på hvarandra följande ombildningar ledt till upprättandet af ett konstitutionelt statsskick i öfverensstämmelse med de i plebiscitet nedlagda grunderna, är det af vigt att åter bringa allt som mera specie:t tillhör den vanliga lagstiftningen under lagens område, att gifva de senaste reformerna en definitiv karakter, att ställa konstitutionen öfver alla meningsstrider, och att inbjuda senaten, denna stora församling, som i sig innesluter så mycken insigt, att gilva det nya styrelsesättet en kraftigare medverkan. Jag ber er derför att i samråd med edra kolleger för mig framlägga ett förslag till senatuskonsult, som oföränderligt fastställer de grundbestämmelser som härflyta ur plebiscitet af år 1852, delar den lagstiftande makten mellan de båda kamrarne och åt nationen återger den andel i den grundlagsstiftande makten som hon lemnat ifrån sig. Var försäkrad, hr minister, om mina känslor af högaktning. Napoleon. Detta kejsarens steg, det må vara ingifvet af hvilka motiver som helst, är onekligen ett bevis på uppriktigheten af hans omvändelse till de konstitutionella styrelseprinciperna. Det är en stor och fruktbar reform, en verklig eouronnement de Fedifice,. Också har det i Paris ej mindre än i provinserna gjort ett mycket stort intryck. Utom i senaten ochi de oförsonliga kretsarne, som hoppades att kejsardömet skulle förstöra sig sjelf är tillfredsställelsen allmän. Senaten gör naturligtvis härifrån äfven ett undantag, då hon genom en sådan åtgärd skulle beröfvas sina väsentligaste prerogativer; men det är dock intet tvifvel underkastadt att denna mot makten så medgörliga församling skulle, om än med något knot, finna sig i sitt öde. Allt motstånd skulle för öfrigt vara . omöjligt. Utnämnda af kejsaren, lönade af honom, utan någon rot i allmänna meningen, måste de böja sig för nödvändigheten. lagstiftande kårens mäte den 21 föreföll en i flera hänseenden -lysande debatt. Frågan om dödsstraffets afskaffande stod på dagordningen, framkallad af Jules Simons bekanta motion. Komiten hade afstyrkt den, men motionären gjorde i det tal, hvarmed han nu motiverade sitt förslag ett sådant intryck på församlingen, att hon oaktadt det utmärkta sätt, hvarpå förslaget bekämpades af förre undervisningsministern Bourbeau, med en betydlig majoritet återremitterade det. Vi torde snart få tillfälle återkomma till denna mer äp vanligt intressanta debatt, Augsburger Allg. Zeitung meddelar prdalydelsen af den adress som Lifflands ridderskap aflåtit till kejsar Alexander. Efter en statsrättslig inledning, hvari landsrättigneterna och ridderskapets ärfda friheter framhållag, pnäer häpvisning till fredstraktaten i Nystad 1721 och kapitulationen af 1710 öfvergår landtdagen till sina besvär. Adressen upplyser att Tifflands författningsenliga rätt, som hittills blifvit erkänd och besvuren af alla czarer, under de senaste åren blifvit i tre högst väsentliga punkter kränkt af den ryska regeringen, För det första ha den evangeliska kyrkans rättigheter och inbyggarnes samvetsfrihet blifvit tilliptetgjorda genom den ryska regeringens dekteter; vidare har man påtvungit landet ryskt språk i förvaltningens högsta grenar, oaktadt guvernementsstatuterna af 1728 bestämma, att alla kungörelser, domstolsförhandlingar, m. m. skola ega rum på det tyska språket, för det tredje har det ryska rikets gemensamma 1 agbok blifvit införd i Liffland, oaktadt det bh hlifvit atfästadt, att riksdagen endast skulle användas till att supplera den i Liffland gällande lagen. Adressen slutar derefter med följande ord; Det liffländska ridderskapet har kämpat en hård kamp med sig sj innan det heslöt att bringa landets rättstillstånd till Ers kejs. måjestäts kbiskap, Lika visst, som om troheten mot författningen är oundgänglig för landets andliga och materiella väl, skulle den fortsatta kränkningen af författningen oundvikligt föra med sig landets andliga och materiella undergång, Het är ej mägobh uteslutande sjklfuppehållelsedrift som ålägger det liffländska ridderskapet pligten att frimodigt och förtröstansfullt för Ers majestät framlägga dessa nakna och osmjnkade faktiska förhållanden, det är framförallt den fasta öfvertygeisen, att Liffland i sin egendomliga tillvåro och utveckling skall kunna bli hela riket till verklig nytta och tör det erhålla ett ojemförligt högre värde än det som ligger i det territoriella området.Adressen slutar med n Iygiran om åternpprättandet af Lifflands lands Öörfättning.