Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 2

lens tystnad. Jag mötte en af vårt folk och stannade för att tala med honom under tre fyra minuter; och — ni vet de der träder till venster om grinden, herre? Nå — vidare?, Der stod en qvinna, då jag kom ditfram. Hon tog af sig en grå kappa, som hon noga vek tillbopa, tog den derpå under armen och ick bort. Andra menniskor sätta på sig appa, då qvällen kommer, tänkte jag för mig, då 4 såg henne gä.n Vet ni hvem hon var? Jag hade aldrig sett henne förr. Hon var en af edra likar, herre, med fina kläder och guldringar på händerna. Nästa morgon, då vi hörde hvad som händt, sade vi oss emellan: det var hon! Sedan såg jag henne inte. Hon tog vägen framåt stationen. i Hvarföre kom ni ej genast och omtalade detta? Inte rörde den saken mig, herre. Huru kunde Pe veta mig vara välkommen? eller att vårl folk var misstänkt? Jag har talat nu, herre. Vill ni taga något till bästa? sade mr Chandos. Jag skulle gerna se det. Tack, jag är inte hungrig. Han niskade tvärt till afsked och -. nästa minut sågo vi honom red fasta steg gå framåt parkgrinder Mr Chandos vände sig till Mi nea ett leende, Hvad är er tanke om allt detta? Jag är säker på att zigenarne äro oskyldiga. SDet har jag trott från början, ty jag visste att de inte kunde ha någon fördel af att få mig till fiende; snarare: motsatsen; hvad som förefaller mig gåtlikt är Lizzy Denes beteende. Låt oss emellertid nu återvända till den affär, som nyss blef afbruten,