Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 2

muskig karl, som utan att besvära sig med att knacka stigit dristigt på. Utan all fråga en af zigenarbandet. Lizzy Dene flydde med ett dämpadt utrop och karlen steg in i salen, stannade vid dörren och fäste sina genomträngande blickar på mr Chandos. Det har blifvit mig sagdt denna morgon, att ni och edert folk anklaga oss för att hafva anfallit er, började han utan något företal. Herre, jag har gått tio mil tillbaka, för att säga er rätta förhållandet. Jag har inte anklagat eder, sade mr Chandos. Det anfall som gjordes mot mig — om det kan kallas så — skedde af en qvinna; men jag har inte mera anledning att derför misstänka någon af edra än hvilken qvinna som helst i hela verlden. Det var ingen af våra, herre. Vi hade tältat på er mark, och pni lät oss få dröja der ntan hårda ord och bitterhet, Andra herremän drifva bort oss, innan vi hunnit slå upp vårt tält . jaga oss som skogens vilda djur. Ni gjorde det inte, ni talade vänligt med 088, ja mer äp en gång, då ni gick oss förbi; ni talade vid våra barn. Vi hade försvarat er med våra egna lif, om det hade gällt. Tror ni mina ord, herre? Hans röst var full af allvar och han fästade sina ärliga, om äfven trotsiga blickar på mr Chandos, väntande ett svar på sin Låga. ; a or Jag tror er. Det är bra och hvad jag hoppadee höra, Och nu vill jag söca er, herre, hvad jag sjelf ag densamma qvällen. Jag kom gående framåt vä en, och då red ni ganska fort mig förbi, Kanske såg ni mig, ty jag yfte på hatten. Jag påminner mig det, sade mr Chandos. Ni red in genom parkgrinden i kort galopp; jag hörde tydligt hästhofvarne i qväl