Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

förvistes af sin kung och huru han sörjde sig till döds? Ar ert dopnamn äfven lika vackert?. Jag heter Anna., Anna Hereford!... Ett särdeles vackert namn!... I hvilken del af landet lefva edra anhöriga? I stället för stt svara, steg jag upp och ringde på hofmästaren. Han kom in. Här äro brefven, Hickens, sade jag och lemnade honom det ena, medan jag behöll mitt. Hickens såg frågande än på brefven, än på mig, likasom undrande huru de hade kommit i mina händer. Jag upplyste honom derom? Mrs Penn bar in dem. Hon hade mött postbudet i allen och tagit dem af honom. Var af den godheten att låta brefbäraren sjelf lemna upp brefven, ifall ni åter skulle möta honomp, yttrade Hickens mycket häftigt till mrs Penn. Mylady tillåter aldrig någon annan att taga emot dem; postbudet skall bära in dem i förstugan och lemna dem till mig. En gång då miss Emily var hemma, tog hon brefven af karlen härute på gården, och mylady blef högst missnöjd på enne. I denna sak tillåtes aldrig någon afvikelse från den gifna befallningen. Hvad de tyckas vara rädda om sina bref här i huset, anmärkte mrs Penn halfhögt, då Hickens hade gått med sin herres bref. Många familjer äro på samma sätt. Mr Paler var värre; han skulle alltid sjelf taga emot sina bret af bäraren. Hvem är mr Paler? frågade hon. Jag var guvernant i hans hus uti Paris. Mrs Penn, tillåt mig att fråga om jag inte lemnade qvar en näsduk hos mrs Howard, då jag var der? Inte som jag vet. Jag har ej hört talas derom; har ni förlorat en sådan?