Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

upp. Nu, i samma stund skulle jag till skrifva madame de Mellissio att jag lem nade Chandos, och mille Barlieu att jag ön skade komma till henne. Och midt unde min paroxysm af harm och sorg kom m Chandos, stödd på ena sidan af Hickent, p den andra af en käpp. Han satte sig ned i en länstol och sad mig god morgon. Då Hickens gått gick jaj fram till honom med det uppbrutna brefve i banden: Detta bref måste, som jag tror, vara äm. nadt till er, mt Chandos, ehuru adresserad till mig. Det är från madame Emily de Mellissid. Alldeles rätt, yttrade han och räckte mig i utbyte ett som han sjelf höll i handen; och detta måste vara till er, efter def börjar med: Min goda Anna! Emily hal blott som vanligt gått hufvudlöst tillväga då hon afsände mitt bref till er, och så tvärtom. Han ögnade bastigt igenom brefvet och ropade mig till sig från fönstret, der jag under tiden hade stått och sett utåt gräsplanen. Har ni läst detta? Hvart enda ord. Först då jag kom till mitt eget namn misstänkte jag att det aldrig varit ämnadt för mina ögon. Jag är mycket ledsen, mr Chandos, men jag hoppas att ni inte är missnöjd på mig; det skedde verkligen ouppsåtligt. Afven jag ber er tro på min ledsnad, svarade han i en skämtsam ton, liksom han önskade behandla hela saken som en bagatell. Emilys bref förtjena i sanning en plats I det kungliga arkivet. Innan han hunnit yttra något mera, kom Hill in, kastade en besvärad blick på mig och började tala med honom hviskande. Na