Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

AT mm vv KR stt ba Ja, en som jag ogerna hade velat mista, emedan den var en gåfva af en vän. Jag vet att den fanns i vagnen då jag reste till Mardon; men sedan mins jag intet om den. På hemvägen var den försvannen. Säkerligen tappade ni: densamma, då ni steg ur vagnen. Jag fruktar det. Hon Jerznade rummet med den anmärkningen att hennes fristund var tillända. Jag öppnade mitt bref, som jag såg var ifrån Emily de Mellissie, och läste följande: Säadant väsen för ingenting! Emellertid är jag säker på att felet är mammas och inte ditt. Hon är hvarken en giftblanderska eller en tiger och skall således ej göra huset någon ohjelplig skada. Det är inte mitt fel att Alfred ådragit sig gastrisk feber och att jag ej kommer härifrån. Du kan tryggt lita på att hellre, mycket hellre ville jag sitta på en kamelrygg midt i Afrikas öknar än att; som nu, vara inspärrad i ett sjuknäste. Tänk dig bara... Alfred, reducerad till ett benranel, sängliggande hvarannan dag, utan att unna förtära någonting annat än tisane och dylikt slask, under ett ständigt gnäll att han aldrig mera skall bli frisk: min svärmor i sin säng, pustande under ett anfall af giktvärk, och jag vankande af och an melfan dem båda. Horribelt!! -Jag skulle resa till Chandos i morgon dag och återvända hit, först sedan de blifvit bättre, om icke verlden då behagade kalla mig hjertlös och hvad mera vackert den kunde hitta på. Hvarannan dag förefaller han nästan så frisk som jag och säger att nästa dag kan jag med säkerhet återvända till Chandos. Jo, visst! då nästa dag kommer ligger han der igen, i full feber. Se der en teckning af mitt nuvarande lif! — beklagansvärdt nog otan dina förebråelser för tanklögshet och allt det