Aftonbladet – 26 mars 1870, sida 3

, MIGLVE AUB6V VÄG RB ÄT att någon trängande nödvändighet förefannes, men derför att det vore representationens pligt att uppfylla ett i detta hänseende gifvet löfte. Den begärda samman vore ingen obetydlighet, men om man besintiade att en stor nationalegendom icke kunde göras fruktbar utan den föreslagna bygg: naden, kunde man icke vägra densamma. De påekade orden till en början syftade på de till byggnadens inredning erforderliga medel, och då man nu gjort hvad man kunnat för att noga beräkna kostnaderna, hyste tal. ingen misstro, att byggnaden skulle bli dyrare än som blifvit beräknadt. j Hrr Östman, Jan Andersson och Bengtsson, yrkade afslag. oe Statsrådet Carlson visade att det ej är tågon för bildningen likgiltig sak, om en biblioteks-. byggnad uppfyller sin bestämmelse eller ej, ty j der förvaras resultaten af hvad stora män tänkt : och verkat. Ett stort bibliotek fordrar också en gtor byggnad, ty det växer oupphörligt och måstel, derför ständigt ordnas för att hållas tillgängligt. för allmänheten. Der måste finnas tillräckligt rum för dem, som skola arbeta och gifva allmänheten ! begärda upplysningar. Sådant kan ej ske, oml: vårt bibliotek skall stanna qvar der det är och der det icke kan uppfylla sitt ändamål. Att upp-l. skjuta duger icke, emedan denna sak redan blifvit ; gå länge uppskjuten; det är 25 år sedan löfte första sången gafs att skaffa en ny lokal åt biblio-! teket, neritigen i det då började nationalmuseum. Denna lokal befanns dock olämplig, och för fyral; år sedan begärde riksdagen sjelf att få ett förslag I framlagdt till en biblioteksbyggnad. Man har vis-, serligefl anmärkt att oordningen inom. biblioteket . ännu icke är tillräckligt stor, en anmärkning som åtmisstoneö icke borde anföras såsom klander mot förvaltninget, som så väl förstått att begagna det. knappa utrymmet. Om man vill vänta att byggat. tilldess böckerna bli hopade på golfvet, så lärer detta icke dröja länge. Det är redan nu nästan örnöjligt att föra sig bland böckerna i td varande läg och svårt att tag reda på de Dlifker, som man vill kowias Ät, och änu!! Värre böcver det, ju mera samlingarne växa med x, 2 frå. ker både från Sverige och utlandet. Skulle I an uppskjutas, måste all verksamhet snärt sppföra, då det enligt föreståndarens utsago Dfir Omöjligt att få reda på någon bok. Då skulle det exempellösa inträffa att forskarne finge återvända utan de upplysningar de önskade. Den nya byggnaden kostar mycket, och derför hade regeringen dröjt i det längsta med att väcka förslag derom; men det uppgjorda kostnadsförslaget vore riktigt, och eh jemtörelse med nationalmuseum högst orättdid; då man här sökt göra allt för att få den så enkei 8öm möjligt; ngr då samma gång fullt pasde för sitt ändamål: , Tal redogjorde häretter för beskaffenheten af den tillämnade inredningen och bemötte inkast som blifvit gjorda mot läget, samt uttalade till sist deh lifige förhoppningen, att då här vore fråga om ett stort nationelt behof, kammaren ej skulle vägra medl till dess uppfyllande. Anförandet helsådeå5 ined braävorop. Er Kinmanson yrkade bifall; men ansåg den begärda summan för liten och tillade; att det vore illa; om man skulle göra bygganten mindre än som ansåges örförderligt och behöfligt för framtiden. Han hoppades, att K. M:t skall taga detta i betraktande och att byggnaden måtte komrha att uppföras efter, den ursprungliga planen. Hr Scimöiöt framställde samma yrkande oc berättade, att han eitc? eft besök i biblioteket för en kort tid sedan till följd äf foktighet och kyla blifvit illamående i flera dagar. Hr Printzensköld ansåg ett afslag varå kngei fär liktydigt med att kasta bort sina poessstat. derför att man ej har råd att köpa ct Porte storatt förvara dem i. Ett lands intellektuen.. OM het mätes icke allenast af snillenas glans utan w-,. ven och ännu mer af det sätt, hvarpå dess litte. , rära skatter vårdas. Och om vi ej ha råd att G vårda dessa våra rikedomar, må vi då så gernalförst som sist anställa offentlig auktion för att i I q SS TNHNHSNSUOzD NG UN LH till utlandet afyttra dem, hellre än att de här skola af vanvård förderfvas. Hr Sjöberg tyckte att en dylik fattigdomsförklaring skulle ganska illa stämma öfverens med de anslag af 25 millioner som för icke längre än en vecka sedan blefvo beviljade. Vitsordade omöjligheten att i den nuvarande lokaleh kunna egna en stunds ostörd uppmärksamhet åt vetenskapliga studier. Vore det riksdagen och landet värdigt, att ha en sådan bibliotekslokal, att tjenstemännens helsa ovilkorligen blir förstörd. Hr Jöns Pehrsson ville icke bevilja det be gärda anslaget, enär han vore öfvertygad att utrymme kunde beredas i kongl. slottet, samt att detta anslag liksom så många andra komme att öfverskridas och byggnaden kanske komma att kosta närmare en mill. rdr. Dessutom borde man rätta munnen efter matsäcken, så att man icke l! komme att behöfva öka bevillningen. Talaren! fann det vara ett missfirmande uttryck, att ingen kunde vistas i det nuvarande biblioteket: millioner arbetare få nöja sig med sämre lokaler. Hr Åstrand vederlade den invändningen, att behofvet ej vore så brådskande dermed, att flere ! böcker snart ej få rum och det är omöjligt redan! nu att med fördel begagna böckerna. Hvad byggnadskostnaden beträffade, så behöfde man icke l:; befara att den beräknade summan skulle öfverskridas, då detta sä skett med teknologiska institutets och slöjdskolans kus. Yrkade bifall. Hrr Hierta och Koskull talade äfven för bifall. Frib. Gripenstedt ansåg det bättre att hafva det modet att göra sig af med bibliotekets skatter och förvandla dem till penningar, som kundel: göra någon nytta, än att behålla dem qvar på ettl:; ställe, der de ej kunde användas. Det vore väll. möjligt, att det kunde finnas menniskor, som ansåge allt väl bestäldt, om de odlade sin spanmål, gödde sina kreatur, arbetade och sedan förtärde: frukterna deraf; men det finnes dock något annat : och högre än de materiella omsorgerna och dessl. behof måste äfven tillfredsställas. Det skulle vara ytterst sorgligt, om kammaren icke skulle visa sig kunna uppfatta denna fråga till dess rätta vigt. Hr Keij hyste icke någon fruktan, att nationalmusei byggnadshistoria skulle upprepas: riksdagen vore nu så stark att man ej skulle våga det. Hal vi råd att bygga, säger man. Månne egaren tilll en trasig säck, genom hvars hål spanmålen rinner ut, skall hellre låta säden rinna bort än att skaffa sig en ny säck. Och det säde som här är fråga om är bland det fruktbaraste vi ega. Yrkade bifall. Hr Sven Nilsson i Österslöf tyckte, att de som äro tillgängliga för skäl nu måtte ha fått höra så mycket att de, i likhet med talaren, måste bifalla utskottets förslag. Hr Asker visste af egen erfarenhet, huru vådligt det är att hafva bibliotek förvarade i olämpliga lokaler. Vid den stora branden i Gefle förstördes dervarande bibliotek just af denna orsak. Yrkade bifall. Hr Åke Andersson framställde intet yrkande, men anhöll att få lemna den upplysningen att då han nyligen besökt biblioteket, hade ban funnit det så trångt och mörkt, att man icke kunde se titlare på böckerna, och så fuktigt att han beklagade dem som skulle vistas der. Hr Liss Olof Larsson ansåg oss ej hafva råd att afslå det ifrågasatta anslaget, emedan bibliotekets skatter äro allt för dyrbara för att utsättas för den förstörelse, som de ej kunna undgå i sin nuvasande lokal. Äfven i den fattigaste koja anser man sig icke vara så fattig att man icke harl råd att på den bästa platsen förvara sin lilla boksamling; vore det då värdigt af svenskå staten attl. i det hänseendet stå den ringaste backstugusittare efter. Hrr Jöns Rundbäck och Nils Larsson yrkade bifall, den förre frågande om vi ville förvärfva en) lika tvetydig ryktbarhet som förstöraren af det rika : biblioteket i Alexandria. : Hr Ki pnius ansåg att den befolkning som :