Aftonbladet – 26 mars 1870, sida 2

föga onmössan. Hade jag ieke sett på förut? Uttrycket i hennes ansigte, Jå hon st? på mig, föreföll mig så välbekant; men gra skade. jag hennes drag När 3 iligt erinra mig henne. nare, kunde jag omv, Vi se ibland an Kanske bedrog jag mig. adra persoigten, som förunderligt likna au. n vår er, med hvilka vi sammanträffat unov, randring genom lifvet. Jag anmodade henne, att så snart det var renne möjligt komma till Chandos för att less egarinna skulle få tala vid henne, då on troligtvis äfven blefve antagen. Sedan min beskickning således var utförd, teg jag åter i vagnen och for hem. Då jag rar kommen nära Chandos, saknade jag min äsduk. Den var broderad af min käraste .amrat hos mille Barlieu, Marguerite Van slumm, och var för hennes skull mig kär. Jessutom egde jag endast tvenne rätt eleanta näsdukar, denna och en som jag sjelf ade köpt mig i Paris. Jag tröstade mig ned att hafva lemnat den qvar hos mrs loward, och attmrs Penn skulle taga den med ig. Min häpnad var stor, då jag vid hemkomten fann mrs Penn redan anländ före mig, —dock icke antagen ännu, Hill afvaktade örst min rapport af mrs Howards rekom1rendation. Mr Chandos skrattade åt mitt örvånande utseende. Ångkraftens triumf öfver vagnsbjulen, miss lereford. Hon följde med första bantåg och og en droska vid Hettons station. Droskan stod ännu utanför fönsterna; den ade blott gifvit rum för vagnen, då jag steg r vid trappan. Jag träffade ej mrs Penn; on var uppe i salongen och jag brydde mig om att då straxt göra affär af min förrade näsduk. (FortaY