Aftonbladet – 26 mars 1870, sida 2

Jaha, det är med afseende på mrs Penn. genmälde Hill på sitt mest afmätta sätt. Ni har att uppsöka mrs Howard, det fruntimmer på hvars rekommendation hon åberopade sig, och göra henne vissa frågor som skola lemnas er uppskritna. Skall jag fara på jernväg, Hill? Mylady vill ej skicka er ensam med bantåg. Hennes eget ekipage kör fram klockan tio för att föra er till Marden. Då klockan blef tio stod vagnen vid porten och jag -var färdig att sätta mig uti. O, jag fåfänga barn. Jag hade tagit en af mina vackraste klädningar och en hvit hatt, hvars röda blommor föllo ned på mitt bruna, vågiva hår, tillbakastruket vid tinningarne. Jag kände mig så glad öfver mitt uppdrag och nöjet af färden gaf mina kinder en frisk rodnad. Vagnen förde mig bort i samma ståtliga, afmätta fart som då lady Chandos sjelf var ute och åkte. Den vackra carouchen prålade med sin högadliga vapensköld, sina betjenter i livre. Jag var genom mina föräldrars rang berättigad till all denna lyx om jag också ej hade växt upp i åtnjutande deraf, och behaglig var den, det kan jag ej förneka. Den gamle grindvaktaren rörde vid hatten, då vi passerade ut på stora landsvägen. Solen sken, fåglarne sjöngo, löfven dallrade uppe i trädtopparne för en sakta vind. Var lugn för ert uppdrag,, hade Hill yttrat till mig. Allt hvad ni har att göra, är att muntligen framställa några frågor som här stå upptecknade och noga minnas svaren, så att ni vid hemkomsten kan upprepa dem. Det är endast helt vanliga frågor; i annat fall skulle ni inte skickas. Var nppmärksam på er sjelf, miss Hereford, och tala inte på eget bevåg. Jag öppnade papperet och läste igenom det,