Aftonbladet – 26 mars 1870, sida 2

Nå, — börja nu med sagorna. Om ni ej berättar någonting roligt för mig, så somnar ag. J Jag log och gaf honom ett par skizzer ur mitt skollif, min första aftonmåltid hos miss Fenton och då elden fattade i Georgina Digges nattkläder. Han hade åhört mig med nöje och vi talade båda ganska lifvadt, då klockan slog tio. Jag steg upp och satte tillbaka stolen på sin plats. God natt, sir. God natt — miss! Jag skrattade. Han tog min hand och höll den under en minut sluten i sin, medan han önskade mig glada drömmar. Jag kommer att drömma om en qvinna i en grå kappa, men, mr Chandos, i ett fall är den olycka som träffat er, en god sak. Det måste ni förklara. Jag ser det ej. Nu, då ni är lam i den ena foten, kan ni vara säker på ostörd hvila. Det är ingen fara för att ni i natt stiger upp och går i sömnen här utanför i månskenet. Gå nu och lägg er och sof godt. Och befatta er inte med om jag går i sömnen, vare sig denna eller någon annan natt. Hans sätt hade på en gång blifvit alldeles förbytt; på pannan låg ett moln af missnöje och rösten var sträng och befallande. Min tanklöshet att hafva hänsyftat på hans beklagliga nervsjukdom, framkallade åter med ens hela distansen mellan den förnäma, unga ädlingen och den fattiga guvernanten. Jag ber om förlåtelse, sir, sade jag ödmjukt. Han släppte min hand utan ett ord vidare. Jag tänkte på detta hela tiden medan jag klädde af mig; jag tänkte, derpå ännu, sedan jag kommit i min säng. Afven andra saker kommo för mina tankar. Om. mr Barley, nligt hvad jag tyckte mig förstå, var en