Aftonbladet – 26 mars 1870, sida 2

Nej, jag är född i Ostindien. Då jag var tre år, förde min mor mig till England. Och er far? Han måste stanna derute; min far var officer, han begärde snart derpå sitt afsked för att resa hem, men dog innan kort. Då jag var elfva år gammal, dog mamma; ända sedan har jag vistats i helpensioner. Hade ni då inga anhöriga som kunde erbjuda er ett hem? 7 Nej! Jag rodnade hastigt vid tanken på mr Edwin Barley. Han märkte visst detta, ty han såg uppmärksamt på mig. Intet hem under alla dessa år! Hvad ni måtte längtat derefter! Jag lät aldrig en dylik längtan vinna insteg hos mig. Kanske blir jag aldrig så lyckig att jag får ett hem; för närvarande äro lertill åtminstone inga utsigter. Jag finner nig. med resignation i min ställning; hvad ag har att göra, är att söka fylla mina pliger och ej hysa grundlösa förhoppningar. Hvad menar ni med er ställning? Att vara guvernant. Jag vill påstå att ni är af adligt stånd? Jan Han teg och jag äfvenså. Jag fann mycket väl att han väntade att jag skulle medlela något mera, rörande mig och min familj; wonom hade jag också gerna sagt allt, sårida jag ej med detsamma nödgats yppa mina elationer till mr Edvin Barley och hans fru. Min fasa för detta, och för hvarje hänsyfting på de hemska tilldragelserna i deras hus, and min tunga, nu som förut. Mr Chan-l: los, som ganska väl såg min motvilja för att ala öppet om mina slägtförhållanden, trodde tt dertill måste finnas skäl af mera grannlaga l! atur, och med en väl uppfostrad mans fin-; änslighet, gjorde han fia derefter aldrig några ! idare spörjsmål angående min härkomst.