Aftonbladet – 24 mars 1870, sida 3

isk teringarne vid riksdagen, elp som i första påseendet väl ej synas vara a u)så vigtig beskaffenhet, men som dock hafva ett ganska stort inflytande på den onekliger ch uti högst bekymmersamma omständigheter ka )stadda landtmäterikåren. ed) . Den ena voteringen rör antagandet af antingen K. M:ts proposition att andre landtrs ) Mätaretjensterna skulle indragas, under vilkkor, att lönerna finge användas tillsvidare na I för fortskyndandet af ekonomiska karteverkska ) arbetena och arbetslöse landtmätares sysselsättning vid desamma, eller ock af statsg, utskottets hemställan att samma löner borde tingå till statsverket och således landtmätarne s fråntagas äfven tillfället att få någon syssel. on sättning vid berörde karteverksarbeten. n-) Fordom var det så stäldt för landtmäta,ren, att han hade en ringa lön och nedsatt taxa för de arbeten han utförde. Staten anv) såg då landtmätaren vara en sådan tjensten, man, som gjorde staten och det allmänna sh )gago och icke kunde undvaras, och som stamn )ten hade skyldighet att omhulda. Ännu i n ) dag erkännes ock, såväl i nådiga propostio;r ) nen till riksdagen, som i öfrigt, att landtmä.taren i väsentlig mån gagnat staten och det I) allmänna, äfvensom att riket behöfver landtn ) mätare i framtiden, ehuru till ett mindre anst ital än som nu finnes. Någon del af den le skyldighet staten ansett sig hafva att sörja je ) för landtmätarnes tarfliga utkomst, återstår I väl ännu uti första och andra landtmätarelönerna, men, som det vill synas, icke vidare, ty af omkring 300 medlemmar, hvaraf skifteså ) landtmäteri-kåren består, finnes icke mera än a 48, som uppbära dessa löner af 1800 å 900 alrdr. De öfriga äro lemnade åt sitt öde, utan -I statens ringaste omsorg för desammas utkomst; n)ty en taxa, om ock försvarligt hög, hjelper -licke om arbete saknas. Staten och det allmänna hafva dock pjutit frukterna af landtmäteri-kårens verksamhet, ty nästan hela h ) svenska jorden bar blifvit kartlagd och uppdelad, rå-grävserna äro stadgade, en rastlös utveckling af jordens odling är möjliggjord, och staten har fått, utan några egentliga utI gifter, en till flera millioner värderad samflling kartor och handlingar. Målet är till större delen således vunnet, men redskapet för dess ernående, landtmäterikåren, står qvar i den bekymmersamma ställningen, att kanske hälften af dess medlemmar hafva föga någon sysselsättning och inkomst. Talande bevis derpå finnas ibland annat deri, att icke mindre än 20 af kårens medlemmar trängas om den nu lediga första landtmätaretjensten med 1800 rdrs lön i Westerbotten, och 10, hvaribland en del af kårens äldre och skickligaste medlemmar, om en ingeniörstjenst med 1200 rdrs lön i general-landtmäterikontoret. , Och dock är det nu fråga om att ställa det ännu svårare för kåren, genom att indraga andre landtmätaretjensterna eller förhindra lönernas användning för landtmätarnes sysselsättning vid ekonomiska karteverken. Indragningar böra ske, der sådant lämpligen kan försiggå och landtmäterikåren vredgas öfver att andre landtmätaretjensterna, såsom nnmera ej fullt behöfliga, kunna böra småningom indragas, men den anser dock, att det icke är rätt och billigt att nu definitivt lindraga dessa löner, utan i sammanhang med den af K. M:t antydda förestående omregleriogen af landtmäterikåren, och ännu mindre att det vore billigt att afslå K. M:ts framställniog om lönens användande tillsvidare I för landtmätarnes sysselsättning vid de ekonomiska karteverksarbetena. Det är nog hårdt och kanske ej fullt rätt att fråntaga landtmätarne den genom författmingarne utI lofvade befordran till tjenster vid landtmäteristaten och således äfven till de nu för indragning ifrågakomna andre landtmäteribe fattningarne, ptan att samtidigt orda om lda dermed förenade skyldigheters fullgörande och lar (tmöterikårens förändrade ställning il) a L skulle varg den största hårdöfrigt, men dev Fk islöse landt het och obillighet om ej 45 örbetslöse landtmätare skulle, på sätt K. M:t Föreslagit, få . sysselsättas tillsvidare vid ekonomiska kare: verksarbeten för nämnde löner. Blotta för-! ändringen dertill medför redan bekymmeri i samma följder, ty 6 å 7 äldre landtmätare, som nu på förordnande bestrida andre landtmäteritjensterna och som måhända väl be-l höft de dermed åtföljande löner, måste nu le fråntagas desamma, utan afseende på om delt hafva krafter eller kunna användas vid ekoli nomiska karteverken eller ens kunna förskaffa c sig den tarfligaste utkomst på ålderdomen. ls Annorlunda är det sörjdt för landtmätarner på den finska jorden, ty der har hvarje landt( mätare sitt distrikt samt flera icke antagitss än distrikter funnits, der är hvarje landt-s mätare försedd med en mindre lön och eni!l lägre taxa, der har jordegaren fått statensjr hjelp för understödandet af jordens delning,!t genom att staten ger landtmätaren en min-f dre lön och förskjuter den andel i kostnaden F jordbrukaren har att utgifva, emot att återfå t en tiondel årligen, och der hafva lemningarne o af Sveriges gamla förhållanden till landtmä-r tarne således ännu bibehållits, ja, till ochle med förbättrats. Här i landet åter är för-s hållandet alldeles raka motsatsen, ity attlF staten dels antagit ett stort antalj tjenste-s män för att få jorden hastigt uppmätt ochål indelad, utan att ens tänka på huru förhål-t landet skulla blifva när arbetet minskades;ldels inskränkt den utsigt, som landtmätarne, s enligt äldre författningar, haft till befordran å andra banor, och således försatt en kår af; Hera hundra medlemmar inom en trång verk-1z? samhetskrets; dels icke gjort något för landt jr mätarues förseende med distrikt, i likhetimed hvad som egt rum för skogsstater ochår andra tjenstemän, eller med en ringa lön,s I mot nedsati taxa, eller med en tarflig ut; g E k 8 n ! komst under ogynnsamma konjunkturer; dels ej heller vidtagit några åtgärder för att, i synnerhet i Norrland, der områdena äro vidsträckta och skifteskostnaderna dryga, lindra befolkningen från de tyngder landtmäteriförrättningarne medföra och för hvilka en dl jordbrukare blifva ruinerade. En omreglering af landtmäterikåren synes derföre oundviklig och en sådan torde ock kunna egalr rum, till landtmäterikårens, jordbrukarnes och 1 statens fördel, utan att staten särskildt be-s tungas, endast allt ordnas som sig bör. Ochs nånas det fördenskuil ej vore billigt och än-lg damålsenligt att andre landtmätarelönerna! må tillsvidare få användas på sätt K. M:t!s