Dechargebetänkandet har idag i första kamnaren gifvit anledning till en liflig diskussion, inder hvilken den nuvarande ministerens poliiska hållning och politiska system blefvo förenål för ganska skarpa anmärkningar. Grefrarne v. Schwerin och Henning Hamilton beklasade att konstitutionsutskottet icke ingått inåsot bedömande af regeringssystemet i dess helet och icke fästat någon uppmärksamhet vid missnöjet inom landet. Hos regeringen annärkte de den fullkomliga frånvaron af allt slags program. Hon har icke motsvarat de örhoppningar man gjort sig i anledning af let nya statsskick, som genom representaionsreformen infördes. Hon synes icke hafva ätt uppfattat sin ställning till den nya reoresentationen, som borde vara att, stödd af less förtroende, utöfva ledningen i de allnänna angelägenheterna. Fastmera har hon cke tagit initiativet i några stora frågor. En förändring, sådan som representationseeformen, gjordes icke för sin egen skull, itan för de ändamål, som med densamma syftas. Detta hade regeringen förbisett. ärefve v. Schwerin menade också, att man afseende å det konstitutionella systemet hos ss kunde säga såsom i ett annat land, att nan saknade le couronnement de Fedifice. Justitiestatsministern De Geer anmärkte, att det icke var formelt öfverensstämmande med grundlagen att vid behandlingen af konstitutionsutskottets dechargebetänkande göra anmärkningar, till hvilka detta betänkande icke gifvit anledning, och att det var obiligt att sålunda tvinga statsrådsledamöterna att oförberedde försvara sig, Dock ville han i korthet svara på de gjorda anmärkningarne. Det är omöjligt att uppställa en princip, som kan tillämpas utan modifikationer; ett på förhand uppgjordt program tjenar derföre till ingenting; det är bäst att låta handlingarne tala. En reform i statsförfattvingen behöfver icke nödvändigt åsyfta något annat än att statsmaskineriet skall arbeta bättre. Dessutom är det icke sannt, att regeringen icke tagit initiativet i några vigtiga frågor. Exempelvis nämnde talaren förslaget till ny unionsakt, förslaget till nyl organisation af statsrådet samt det omfattande förslaget till reorganisation aft vårt försvarsväsende. Föröfrigt är det icke så lätt att taga initiativet, när riksdagen alltid skyndar att göra det. Icke kar man heller begära, att regeringen strax skall vara färdig med sin åsigt i hvarje fråga som framträder. Hvad det beträffar, att regeriogen icke skulle hafva riktigt uppfattat sin ställving till riksdagen, ville talaren icke yttra sig derom, utan öfverlemnade åt kammaren att bedöma det. Hr Wern vände sig mot den uppfattninger att representationsreformen blott var ett medel för genomförandet af andra reformer Långt derifrån. Den afsåg blott att skaffa oss en representation, som mera var ett uttryck för hela landets opinion och derföre kunde ega landets förtroende. En partiregering ansåg talaren för ingen del önskvärd. Hrr Bergstedt och Rydin ansågo konstitationsutskottet ha rätt uppfattat sin uppgift. Det eger blott att göra anmärkningar på grund af bestämda fakta, Den förre talaren trodde, att tillämpningen af 107 hos oss hädanefter icke skall komma i fråga och icke behöfvas med den utveckling vårt konstitutionella lif numera ernått. Den senare förundrade sig att man hos oss ens kan tala om något missnöje, då ett så allmänt välstånd råder och vårt land går så framåt i alla riktningar. Båda egnade regeringen synnerliga loford. Hr Wallenberg instämde i de båda förste talarnes anmärkning angående bristen på initiativ hos vår regering. Justitiestatsministerns anförande hade icke kunnat ötvertyga honom om motsatsen. Det är sorgligt att höra sådana yttranden som att representationsreformen skulle vara sitt eget ändamål. För talaren var det sjelfklart att den endast kunde vara ett medel. I motsats till dem, som anse att den nya representationen behöfver tid på sig för att komma riktigt i gång, trodde talaren, att man genast bör gifva det nya maskineriet något att göra, på det icke någon abnorm sjelfverksamhet må utveckla sig inom detsamma. Man borde icke förpndra sig öfver missnöjet derföre att det nu är bättre än i fordna tider. Allt går nu för tiden hastigare; derföre har man större anspråk. Punkterna 4 och 19 af statsutskottets memorial angående de i anledning af kamrarnes olika beslut i åtskilliga statsregleringsfrågor uppsatta voteringspropositioner föranledde i första kammaren anmärkningar, hvilka dock endast i fråga om den sistoämnde ledde till någon åtgärd. Denna punkt, i hvilken utskottet förklarar atten del af dessa frågor genom kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, äterremitterades på yrkande af grefvarne C. G. Mörner och Henning Hamilton samt hi Nordström. Andra kammaren har bifallit de nämnda propositionerna utan någon anmärkning. Jag skulle kunna fatta tilldragelsen om ni vore hotad af underlydande och orannar.