FULTTARRER BUDA S BIDLUURVV 6 UTV VVE) BURK SE är att göra. — !-—K Den Stockholmska högskolefrågan har numera, efter att i många år ha varit föremål för diskussioner och efter att hafva fullständigt segrat på detta fält, trädt in på det praktiska området och befinner sig nu i ett sådant stadium, att en återgång icke gerna är tänkbar och att det är temligen visst, att någon institution af ifrågavarande art måste komma till stånd. Hindren, som nu möta, ligga icke uti ett positivt motstånd, utan i den likgiltighet, som måste besegras och som efterhand måste gifva vika för ett varmare intresse äfven hos den större allmänheten, icke blott i hufvudstaden, utan äfven i landsorterna. Ibland de invändningar, som man ännu någon gång kan få höra framställas, icke med öfvertygelsens värma, utan endast såsom ett bland de obotfärdigas förhinder, såsom en beqvämlighetsursäkt för dorskhet och overksamhet i denna stora angelägenhet, är äfven det gamla utslitna påståendet, att Stockholm icke skulle vara någon lämplig plats för ett högre lärosäte, i anseende till de förförelser ech tillfällen till förströelser, som en hufvudstad företer. Häremot har redan för ett fjerdedels århundrade sedan blifvit genmäldt, att hufvudstaden skulle mot farligare förvillelser hos ynglingarne och de unga männen ega ett motgift uti umgängesoch familjelifvet, hvilket under studii-tiden är så behöfligt och så kraftigt inverkar på hela utbildningen; att ynglingen i hufvudstaden kunde erhålla någon erfarenhet af verlden under den tid, då den ungdomsfriska känslan af det gudomliga och ett varmt vetenskapligt intresse kunna skydda för det orena och motväga frestelsen; samt att i hufvudstaden råa och oädla nöjen mindre skulle tillgripas, då der finnas estetiska njutningar och rekreationsmedel, som kunna förädla själ och hjerta och underhålla den för all bildning så nödvändiga harmonien i själskrafternas sysselsättning. Det är oss ett nöje att finna en särdeles vacker och talande illustration till detta resonnement, uti den skildring, som en korrespondent till G. H. o. S. T. gör af förhållandena vid universitetet i Berlin. Korrespondenten yttrar bland annat följande: Farhågan för, att de unge studerande här, i hvirfyeln af hufvudstadslifvet, skulle kunna taga skada till sin själ, är för längesedan besegrad. Studenterna föra tvärtom här ett mycket ordentligare lif än i de små universitetsstäderna. Det är tillräckligt kändt, hvilket oordentligt, ingenting mindre än vetenskapligt lif, som råder bland studenterna vid flera af dessa små universiteter. De unge herrarne spela der den förnämsta rollen; de veta, att hela staden lefver af dem. Denna roll är af stort inflytande på indelningen och användandet af deras tid, på hela deras uppträdande. Att till sitt yttre visa sig som käck student, att i konsumerandet af starka drycker prestera det öfvermenskliga, att skryta med lättsinnet, detta gäller för dem såsom universitetslifvets hufvuduppgift. Intet af allt detta finner man här. Alltid vid terminernas början ser man en mängd unga män i studentkostym, i så kallad Wichs, flanera på gatorna. Det är nykomlingar, hvilka hitkomma från andra universiteter eller från gymnasierna. Men snart försvinna de brokiga mössorna, de trefärgade banden och kanonstöflarne, för att utbytas mot en enkel borgerlig drägt. Långtifrån att försaka den ungdomliga glädjen, förstår äfven Berlinerstudenten att på sina lediga stunder i kretsen at kamrater bringa Bacchus de präktigaste offer; han gör icke universitetet till ett fängelse för sig, men vid allt detta röjer sig hos honom sträfvandet att följa de finare sedernas lagbok och vinna eleganta umgängesformer. Han söker, tvärtemot sträfvandet i mindre städer, att bli införd i goda familjer och att der utbilda sig för SÄ VSNapS lifvet. Men framför allt äro det allvar och den jifver vid arbetet att framhålla, som i allmänhet mycket fördelaktigt skiljer de härvarande studenterna från dem i landsorten, Det är ett sannt nöje att se de unga männen utrusta sig för sitt blifvande kall. De känna sig såsom medborgare i denna stad, som gndast har sin arbetsamhet att tacka för sin betydelse, ja, såsom medborgare af en stat, hvars existens stär och faller med dess medborgares framåtsträfvande. Föröfrigt veta de mycket väl, att den i Berlin förvärfvade doktorsgraden inom den lärda verlden gäller mera, än doktorn från en uni versitetsstad i landsorten, Universitetet i Berlin är, likasom alla de öfriga tyska universiteten, ingen fackskola. Enhyar studerande har tillfälle att vid föreläsningarne i alla fakulteter tillegna sig en RR RR