bort i dälden mellan träden. Min lefvandes himmel, en sådan syn! Ett stort tält, upplyst af ett bloss, och derinne fyra eller fem qvinnor och barn och halmbäddar i ett hörn med bruna hästtäcken öfverbredda, och utanföre en eld med en kokapde kittel öfver. Jag fick intet för mitt besvär ty alla qvinnorna sågo stillsamma och beskedliga ut; en af dem satt och sydde och någon grå kappa kunde jag inte se till. En annan var så gammal, krokig och ofärdig att hon inte kunde gå; två unga hustrur hade barn vid bröstet och sedan fanns det bara ett par halfvuxna flickor. Det vill jag säga, sir, att ingen af dem alla såg elaka ut nog, för att ha kunnat antasta er. Nå? upprepade mr Chandos ännu en gån, med undrande blickar; hvad menar du me allt detta?4 Jo, hvad jag menar, sir, är att såvida någon af de der menniskorna anföll er, så har hon ännw inte återkommit till deras lägerplats; hon måste säkert hålla sig gömd här, någonstädes; — troligen i sjelfva parken der träden växa så tätt. Om allt folket höll skallgång, skulle hon nog ig re Det låg någonting underligt häftigt i Lizzys hela beteende och utseende, —i hennes brinnande kinder och blickar, hennes passioneAe röst. Som jag tror frapperades mr Jhandos deraf; nog vet jag åtminstone att jag kände mig öfverraskad. Hennes husbonde ät dock ej märka någon nyfikenhet, men sva rade henne lugnt och bestämdt: aVi skola inte vidare tänka på saken, Lizzy Dene, åtminstone ej för äet närvarande, Jag är trött vid ämnet och jag tror inte att det var någon Zigenerska; — kanske förr en stackars tokig menniska, som sluppit ut från ett dårhus i landsorten. Bry dig j vidare om det.n (Forts)