Andra kammaren har egnat större delen af dagens sammanträde åt en mycket animerad debatt om förhöjd beskattning å enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. För förhöjningen hafva uppträdt hrr Ifvarsson, J. Rundbäck, Häggström, Fredriksson, P. Eriksson i Wik, Andreasson, P. Pettersson, Dufva och Medin. Hr Dufva, som var den mest framstående talaren på denna sida, sammanfattade skälen för förhöjningen i det yttrandet, att antingen är den med sedelutgifningsprivilegiet förbundna fördel för de enskilde så stor, att det allmänna bör deraf äfven taga en andel, eller ock är den så liten, att de derifrån kunna afstå. Emot förhöjningen yttrade sig hrr Forsbeck, Hierta, Sparre, Wikström, Hedengren, Tranchell, af Schmidt, Alströmer, Rundgren, Ahlgren och Kallstenius. På denna sida betecknades den föreslagna åtgärden såsom ett sätt att på en omväg tillintetgöra sedelutgifoingsrätten, hvilken emellertid vore grundad i lag och ej borde afskaffas annorlunda än genom ändring af lagen. Man befarade: dessutom de menligaste följder för rörelsen af den strypning, som skulle blifva en följd af en åtgärd, som undertryckte sedelutgifningen. Förhöjningen bifölls emellertid med 94 röster mot 72. Såsom man torde erinra sig har första kammaren med mycket stark majoritet afslagit den. Det kan sålunda tagas för temligen afgjordt att den föreslagna skatteförhöjningen (från 2 till 5 rdr pr 1000 rdr af det högsta sedelbelopp, som under det föregående året varit utelöpande) icke blir vid samfäld votering af riksdagen bifallen,