Andra kammaren. Sjette hufvudtiteln (Civildepartementet.) (Forts, från gårdagsbl.) Vid fortsatt föredragning sistlidne lördags förmiddag af statsutskottets utlåtande rörande utgifterna under denna hufvudtitel; godkändes utan diskussion Utskottets hemställanden i 15:de och 14:de punkterna. Med anledning af 15:de punkten, angående anvisande af anslag till fortsättande af de -geolögiska undersökningarne, begärde hr Nordenskiöld återremiss å punkten, på det utRkottet måtte göra framställning om en skrifvelse till KK: M:t i ändamål, att de geologiska undersökningarne måtte förenas med vetenskapsakademien såsom en särskild afdelmning af riksmuseum. Utskottets hemställan godkändes oförändrad. På yrkande af frih. Fock och statsrådet Adlercreutz vidtogs en redaktionsförändring i 17:de punkten; angående anslag till teknologiska institutet, hvarigenom skulle uttalas, att riksdagen icke ingått i något bedömande om den föreslagna utsträckningen af lärokursen för civilingeniörselever, under det utskottet föreslagit riksdagen, att icke bifalla lärotidens utsträckning från tre till fyra år. 22:dra punkten, afstyrkande grefve Sparres förslag om anorånande af en utsäljningslokal i Paris för svenska industrialster; framkallade en temligen liftig öfverläggning, Grefve Sparrö kämpas med mycken värma för sitt förslag. Vårt årda klimat hänvisar oss, enligt hr grefvens åsigt, på industrien. Men som denna under de senaste åren gått tillbaka på det förfärligaste sätt i alla riktningar, måste iman vara betärkt på något medel för dess u Phjelpande, Under en resa på kontinenten sistlidne sommar hade tal. sett, hvilka oerhörda ansträngningar mån gör i utlandet för sina varors afyttrande, och enligt tal:s åsigt borde vi följa detta exempel i stället för att göra intet. Svunerhet låg den tilia industrien tal. om hjertat. Onder sitt besök i Paris hade tal. funnit en mängd artiklar så dmåttligt dyra, att vi skulle kunna med fördel afsätta dem der, Ett annat skäl hvarför tal. ansett Paris lämpligt i detta hänseende var, ätt våra industriidkare derigenom komme i lifligare samfärdsel med detta smakens hemland och lärde sig att tillverka sina varor smakfullare och bättre för att sedan kunna med större fördel afyttra dem österut, ty det var egentligen dit tal. på det stora hela syftade. Hr Hierta fann det föga troligt att vi skulle kunna täfla i Paris, med parisarne sjelfva, såsom också erfarenheten visat, då de störa expositionerna icke annat än undantagsvis förmått skaffa oss någon marknad derstädes. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Jöns Pehrsson framställde samma yrkande, och trodde nog att utländingarne ej vore så dumma som åe dumma svenskarne att köpa från utlandet det som de ha lika bra hemma. Ville hellre vara med om att bevilja premier åt dem som använda blott inhemska produkter. . Hr Granlund tviflade att Paris vore den rätta platsen; men då tillståndet bland näringsidkarne genom franska bandelstraktaten blifvit sådant att deras behållning, såsom för ett anfördt bolag i Norrköping, tr lika med noll, och att vår export mest består af friska armar, yrkade tal. att 5000 rdr måtte ställas till K. M:ts förfogande för att bereda våra industrialster lättad afsättning på frömmande orter. Hr Ola Jönsson delade visserligen i det hufs vudsakliga grefve Sparres åsigter i denna fråga, men ville ej bifalla hans motion. Hr Nils Larsson ansåg att grefve Sparres åsigt att vilja draga så många som möjligt från jordbruket och bergsnäringen till den lilla industrien, vore det olyckligaste som kunde hända, då detär nogsamt bekant, huru knapp och oviss inkomsten är för idkarne af väfnadsindustrien i Elfsborgs län. Hänvisade grefve Sparre till K. M:t för att af handelsoch sjöfartstonden erhålla den hjelp han åsyftat. Derpå svarade grefve Sparre att denna fond blifvit så väl kringskuren sistlidne riksdag, att der ej fanns mycket att taga. Utskottets förslag försvarades äfven af hrr Gustafsson, Asker, Gustaf Jönsson och Wijk, hvilken senare utvecklade den åsigten, att industrien ej borde uppmuntrasigenom konstlade medel. Sedan grefve Sparre under diskussionen ändrat sitt förslag så, att det icke afsåg Paris utan utlandet i allmänhet, anställdes votering mellan detsamma och utskottets, hvilket senare segrade med 131 röster mot 33. Öfriga punkter af utskottets utlåtande rörande denna hufvudtitel biföllos utan diskussion.