borde icke anlägga en station för en sockerfabriks skall som ännu icke finnes. Fötbförslaget talade statsrådet Adlercreutz, hvilken såsom skäl förnämligast anförde, att Malmö sockerbruksaktiebolag, som ämnade anlägga ifrågavarande fabrik, erbjudit sig att för LL a räkning tillhandahålla friskt vatten. För bifall talade äfven frih. von Essen, hvilken dock i likhet med hr Wallenberg helst önskade att anläggandet af sådana små stationer blott bestämdes af K. M:t och ej behöfde blifva föremål för riksdags behandling, hvaremot grefve C. G. Mörner invände att då små stationer kosta staten pengar, måste äfven riksdagen besluta om dem samt att det är svårt att uppdraga någon gräns mellan små och stora stationer. Grefve Henning Hamilton ville nedsätta anslaget till 16,000 rdr. Förslaget förkastades med 42 röster mot 38. ; Anslagen till skiften och afvittringar biföllos. Motionerna om ekonomiska karteverkets läggande till grund för afvittringar i Lappmarkerna samt om låneunderstöd för laga skiften i Westerbotten och Norrbotten afslogos i enlighet med utskottets utlåtande. Anslagen till befrämjande af landtbruk, boskapsskötsel och trädgårdsodling samt till de geologiska undersökningarne beviljades, och en motion om anslag till torkriors uppförande förkastades i enlighet med betänkandet. Frågan om förhöjdt anslag till teknologiska institutet föranledde en lflig — K. M:t hade nemligen begärt en förhöjning af 4050 rdr dels i anledning af öfverflyttningen till detta institut af undervisningen i vägoch vatten byggnadskonst vid Marieberg, dels för att kunna. utsträcka kursen från 3 till 4 år. Utskottet hade afstyrkt nämnda utsträckning samt endast beviljat 250 rår för en lärare i topografi och geodosi och 17.30 rår såsom löneförhöjning för läraren i vVägoch vattenbyggnadskonst, eller tillsammans 2 r. Regeringens förslag försvarades af statsrådet Adlercreutz samt hrr C, Ekman och Nordenfelt, hvilka ansågo den 3-åriga kursen otillräcklig, men bekämpades af hr Leijonancker, hvilen ansåg att vid nämnda läroverk en ensidigt teoretisk riktning gjort sig gällande. Eleverna komma dit utan praktisk öfning, och då resultatet derför visar sig otillfredsställande tror man sig kunna hjelpa allt med att förlänga kursen. Men det är icke detta som behöfves, det är blott mera praktik. Hr v. Koch ansåg utskottet genom att afstyrka kursens förlängning hafva öfverskridit sin befogenhet. Läroverksfrågor tillhöra K. M:ts ekonomiska lagstiftningsrätt. Utskottet hade endast att afgifva utlåtande om anslaget. Han yrkade återremiss. Kammaren afslog regeringens förslag och antog utskottets i en af hr Leijonancker föreslagen förändrad lydelse. Förklaringen, att riksdagen icke funnit skäl bifalla lärokursens utsträckning, uteslöts, och 2500 rdr anslogos till undervisningen vid institutet utan specifikation. De återstående punkterna at sjette hufvudtiteln biföllos oförändrade.