Aftonbladet – 22 mars 1870, sida 2

sitt allra kärfvaste lynne. Mylady kan inte se nägon. Mitt ärende till henne är af vigt. Det kan ig verkligen inte hjelpa. Om hela England behagar komma hit, så kan väl mylady icke öppna sina dörrar för alla. Med hvem talar jag, om det tillåtes mig att fråga? återtog främlingen. Jag är mrs Hill, en mångårig, förtrogen tjenare hos lady Chandos. Ni eger hennes fulla förtroende? Hennes och hela familjens.n Jag har hört er omtalas. Det är inte hvarje familj som kan säga sig ega en så trogen vänl! Hvad helst ni har att säga mylady, kan pi lika väl meddela mig, om ni så önskar,, återtog Hill, på hvilken den yttrade artigheten tycktes vara alldeles förspilld. Ni bör inte tro, att jag önskar höra ert ärende, eller anse hvad jag yttrat som en uppmaning till att skänka mig ert förtroende, tillade hon hastigt i en sträf ton; jag bara säger detta, emedan ni omöjligt kan få träffa lady Chandos sjelf. Mrs Chandos behöfver ett nytt sällskap i stället för det fruntimmer, som nyss sjuknat. Ja, än sedan? frågade Hill, Jag Har kommit för att anmäla mig som sökande, sade den främmande och lemnade sitt kort, hvilket Hill, utan att kasta en blick derpå, lät falla på bordet. Jag smickrar mig med att passa för platsen. Hill såg förvånad ut, och jag blef så med. Hvartill så mycket omsvep för att anhålla om en ledig tjenst? Hvarföre sade ni inte straxt hvad ni ville? frågade Hill med kt tilltagen häftighet. Det föreföll i sanning;-liksom hon såg en perBonlig. förnärmelse både i visiten ochansök