Aftonbladet – 22 mars 1870, sida 2

mr Chandos kom ej ännu. Jag hade sett en öfverhöljd bricka bäras upp af Hickens och som alltid vid dörren till vestra flygeln emottagas af Hill. Enligt lady Chandos bestämda tillsägelse fick ingen annan än Hickens bära upp denna bricka. Mrs Chandos måltider buros upp af Joseph, som stannade och passade upp henne vid bordet. Kanske ni vill sitta ned och äta utan mr Chandos sällskap ? frågade Hill, då klockan hade slagit half sju. NN Nej, det ville jag inte,. Ännu en god stund förgick och jag började undra hvad som uppehöll-honom så länge. I den första skymninger gick jag ut och vandrade några steg framåt vägen, viss på att mr Chandos förbud rörande mina promenader, ej var utsträckt till den stora körvägen. Aftonen var ej så vacker, som de föregående hade varit det; skyar jagade hvarandra på himmelen; en eller annan dunkel stjerna syntes ibland, en dämpad oro herrskade i luften och vinden klagade i trädtopparna. : Hastigt hördes hofslagen af en häst. Jag ville icke att husets unga herre skulle se mig komma sig till mötes, och vände derföre om. Men — med hvilken ilande fart den hästen störtade fram! Hvarför red mr Chandos så vildt? Att hinna fram till portiken före honom fann jag i ögonblicket vara otänkbart; jag steg derföre åt sidan och i samma sekund rusade Svarta Prinsen mig förbi med tom sadel och släpande tyglar. En olycka hade tvifvelsutan träffat mr Chandos! Kanske låg han på fvägen i behof af ögonblicklig hjelp! — Måane långt borta? Hvart hade ridknekten tagit vägen? Jag sprang framåt, så fort jag kunde, och varseblef snart någonting mörkt ej långt innanför grindstugan. Det var mr Chandos, som örgäfves bjöd till att stiga upp. (Forts.)