Ja, om jag nu blott visste hvad jag skulle bjuda er. Jag vet ju ej hvad ni först önskar er. Inte jag heller. I denna stund tycker jag mig just ej ha några vidare önskningar. Hvad har ni sysselsatt er med hela morgonen? Jag har arbetat litet och läst; — inte Shakespeare, men en komedi af Goldschmidt: Hon nedlåter sig att göra en eröfring. Hura? Hvar hittade ni den boken? inföll ban; jag visste ej att hon var framtagen. Jag såg den ligga i fönstersmygen nära östra flygeln och tittade litet i den. Derefter kunde jag verkligen inte lägga bort den igen, ehuru den inte fanns bland de böcker som ni har lemnat mig. Ni tänkte som barnen att ni först skulle ha glädje af er odygd — tids nog komma bannorna. Borde jag ej ha läst den? Ni kan få göra om det ännu en gång, om ni behagar. Det är ett förträffligt lustspel, likväl, skulle jag tro, mera underhål-: lande att läsa, än att se. Har ni förälskat er i Tony Lumpkin? Inte oåterkalleligt. Här kommer er häst, mr Chandos. Signal till min afresa! Men som jag tror gör jag färden förgäfves. cÄr ert ärende af vigt? Mitt ärende är att höra efter ett fruntimmer, som möjligen kunde ersätta mrs Freeman hos mrs Chandos. Det är en miss White. Min mor känner henne och vet att hon för några månader sedan sökte en plats, men troligt är, att hon redan har funnit en sådan. Jag fick i detta ögonblick en stark ingifvelse att erbjuda mig att söka fylla plat