Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

ris aldrig kommer åter, svarade mr Chanlos och slog upp sin sammetsrock. Han var clädd i sin jagtdrägt, och väl anstod den wonom, lång, smärt och vacker som han var. Det blir ett bekymmer! yttrade Hill. Då få vi se oss om efter en annan i hennes ställe, mr Harry, och det så fort som möjigt. Jag kan tro det. Förhållandena gå oss särdeles emot, just nu. Ila och emot, jämrade sig Hill, som jag har märkt att de alltid göra, då det vore synnerligen af nöden att de ginge väl. Mylady har tänkt på miss White, som ni vet, sir. Ja; jag skall gå upp och tala med min mor. Men jag måste ha något att äta. Lunchen skall tagas in, svarade Hill och drog kraftigt i klocksträngen. Har ni gått till fots till mrs Freeman? frågade jag mr Chandos, då han var på väg att gå ut. Det hade varit en mer än tjugu mils promenad, fram och äter,, svarade han. Ja hedrade omnibusen med mitt sällskap ne till stationen och for sedan på jernväg. Då han kom ned frin sin mor, stod lunchen på bordet; han satte sig hastigt ned för att ita. Jag inbjuder er inte att göra mig sällskap, yttrade han, ty jag har knappt fem minuter på mig och hinner endast stilla min största humiger. Skall ni resa långt? Nej, inte mycket långt, men jag önskar vara tillbaka före middagen. Det är bra, Joseph; du behöfver ej passa upp. Dåt mig få passa upp på er, mr Chandosv, sade jag och skyndade fram då betjenten ck a Åh, förträffligt! Huro ämnar ni då börja?s