Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 1

STOCKHOLM. den 21 Mars. Endast andra kammaren hade sammanträde i lördags afton, och började kammaren dervid behandlingen af åttonde hutfvudtiteln, omfattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. De fyra första afdelningar, i hvilka betänkandet rörande denna hufvudtitel sönderfaller, blefvo dervid genomgångna. Dessa afhandla anslagen till kleresistaten, universiteten, Karolinska medikokirurgiska institutet och elementarlöroverken. Hvad titskottet hemställt rörande de tre förstnämnda kapitlen bifölls utan diskussion. I fråga om ordnandet af Stockholms stads elementarläroverk uppstod deremot en vidlyftig debatt, kvilken slöts med antagandet af samma beslut, i hvilket första kammaren stannat, och hvilket ställer de af K. M:t till indragning föreslagna lönerna för åtskilliga lärareplatser i Stockholm, tillsammans utgörande 26,000 rdr, till K. M:ts förfogande för ordnandet af undervisningen i hufvudstaden, med frihet för K. M:t ati skilja de reala och klassiska bildningslinierna på olika läroverk der sådant finnes lämpligt. Detta besipförordades af hrr HKinmansson, Dufva, Lejfler, Hedengren, A. Rundbäck, Rundgren, Keij och Hedin. Statsutskottet hade tillstyrkt en bestämd föreskrift, att en del af medien skulle användas till bildande af ett fullständigt realläroverk i hufvudstaden. Den af K. M:t föreslagna och af statsutskottet tillstyrkta indragningen af löneanslaget till läraren vid Skeninge skola bifölls af andra kammaren med 109 röster mot 47, sedan likväl representanten för Skeninge, hr Granlund, understödd af hrr Leffler, Koskull, Rundgren, Gustafsson och Forsbäck, sökt utverka anslagets bibehållande. Man torde erinra sig, att Skeninge skola, som haft missödet ega en oduglig lärare, länge varit beryktad för sin fullkomliga saknad af lärjungar. Nu hade emellertid den odugliga läraren blifvit från tjensten skiljd, hvarefter lärjunfparnes antal uppgått till några och tjugo, och skolans försvarare ansågo att staden ocii orten icke borde genom skolans indragning straffas för den oduglige lärarens skull. Hrr Per Nilsson i Espö, Posse, Hierta, Uhr och Hedin försvarade likväl utskottets förslag, hufvudsakligen under framhållande af vigten deraf, att principen om de enklassiga läroverkens afskaffande upprätthålles. För utvidgning af Luleå elementarläroverk till fullständigt äfven på latinlinien har statsutskottet tillstyrkt och första kammaren bifallit ett anslag af 2000 rdr till lön åt en lektor, med vilkor att Norrbottens läns landsting, enligt sitt åtagande, bekostar aflöning åt en lektor till och med 1874. Detta anslag blef emellertid af andra kammaren afslaget med 97 röster mot 58. Hrr Witt, Almqvist, Ahlgren, Hedengren, Staaff, Nils Larsson, Ehrenborg, Östman och Ribbing framhöllo visserligen de förhållanden, som gjorde det högst angeläget att ett fullständigt läroverk funnes inom den vidsträckta provins, om hvilken här var fråga, men kammarens majoritet var så föga benägen att lyssna till dessa argumenter, att den sistnämnde talarens yttrade till och med afbröts genom ett slamrande med pulpetklaffarne, hvilket just icke vittnade om någon hög grad af aktning för yttrandefriheten. Det var läroverkets redan nu i törhållande till lärjungeantalet alltför stora kostnad som från motsidan anfördes såsom skäl för afslag. Denna mening förfäktades af hrr Ljungman, A. Rundbäck, Gumaelius, Sparre och Alströmer. Kammaren afslog derefter jemväl, i likhet med hvad som förut skett i första kammaren, det för utvidgning af Westerviks läroverk tillstyrkta belopp af 2000 rår, och har frågan derom således förfallit. Då andra kammaren i dav återtog behaud