Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 2

äfven. Rätteligen kan jag likväl ej påstå att jag såg honom; han var aldrig så högt upp:i trappan; jag hörde honom bara.n Om jag nu säger er att det inte var mrs Chandos som pi såg? Jog sir; det var hon; derpå är jag säker. Jag kände strax igen henne, trots det upplösta håret; rösten kände jag också igen. Ni är troligtvis lika öfvertygad om att det var mig som ni såg? Det är jag, sir. Ni talade ju sedan med mig; innan ni stängde min dörr. Kunde jag misstaga mig uti att ett uttryck af lättadt bekymmer spred sig öfver hans antigtat Ja, så är detn, Stertög. han efter en kort tystnad, hvarunder hans blickar riktades utåt den vida rymden, mrs Chandos är för oss ett ämne fill ständig oro. Hon är inte frisk och har redan förut stört lugnet på samma sätt. Förhållandet är, att bon är angripen at nervlidande, hvilket vill säga detsamma som att hon ibland ej är vid full besinning. Det gör mig verkligt ledsen att ni har blifvit störd. Var god, sir, tänk icke alls derpå. Kanske känner hon sig orolig, emedan mrs Freeman är borta. Så tror jag ock. Emellertid har det verkat högst nedslående på min mor. Jag tyckte i går afton att mrs Chandos inte var rätt sansad, ehuru det kanske är orätt af mig att säga så.. Hennes tal och sätt var något fantastiskt. I går afton! Hvar träffades ni då? Jag mötte henne ute, sir, i granallen. Ensam ? Helt ensam, sir, klädd i hvitt siden. Det var i skymningen, straxt innan jag kom inspringande i eksalen, som ni kanske påminner er. Mrs Chandos och jag kommo samtidigt in.