Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 2

hade intet annat val än att underkasta mig och blygdes hjertligen öfver det straff jag fått för min nyfikenhet. Jag lade mig åter och intet vidare inträffade som störde lugn och tystnad, men huru underligt, huru hemligHKetsfullt syntes mig icke allting i detta hus! Den ena gåtlika tilldragelsen aflöste den andra. Jag hade hört talas om spökerier i gamla slott och kloster; skildrade uti romaner. Knappast kunde någon sådan teckning i lefvande intresse öfvergå hvad jag. sjelf på Chandos bevitnade. Morgonen kom. Jag steg ben upp, klädde mig, läste litet och fann min dörr upplåst; intet hindrade mig således från att göra en promenad, medan jag väntade på frukosten. Mr Chandos, som tycktes ämna sig bort; stannade då han hunnit upp mig. Förolämpade jag er i natt, miss Hereford ? Nej, sir. Nå; gå då med mig några steg, fortfor han. Jag tog mig den friheten att behandla er, liksom ni hade varit en syster; som ni varit Emily. Jag förlitade mig på att ni har tillräckligt godt omdöme, för att inse detta och att ni ej skulle känna ser sårad. Hvad var det som föranledde er att öppna dörren och titta ut? Jag vaknade vid buller i galleriet, sir, och blef rädd. Det var helt naturligt att jag ville se efter hvad som hände. Hvad såg ni? Jag såg lady Chandos och mrs Chandos; jag såg äfven er, sir; ni ledde den sistnämnda. Såg ni. någon mera? 4 Nej; ingen annan., Under en hel minut tog mr Chandos ej sina blickar ifrån mig. Det var liksom han ville utforska mitt ionersta hjerta. Jag glömde Hickens, sir; honom såg jag