Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 2

nr Chandos med mildt våld till Hennes egen våning, Det var genom hans sätt emot mrs Chandos, som. jag insåg att det måste vara han; hvilken annan skulle vågat vidröra henne! så?.— han hade icke rocken på sig, och emedan han hade : tofflor hördes ej stegen. Månen sken in genom takfönsterna, och då mina ögon hunnit vänja sig vid skymningen kunde jag rätt bra urskilja föremålen. Ni tänkte aldrig tala om det för migp, snyftade mrs Chandos och slog otåligt tillbaka sitt hår. Ni vet nog att ni inte på långa, långa tider tänkte säga mig det. O, det är grymt, — riktigt grymt! Jag är ju alldeles som en fågel i buren! Ethel! Ethel! du gör oss alla olyckliga! svarade lady Chandos med upprörd och förebrående röst. Huru kan du vilja tillställa ett sådant oväsen midt i natten? Glömmer du att en främling sofver i ett rum här bredvid? — att tjenstfolket kan höra dig? Du bringar förderf öfver hela vårt hus. Knappt hade de alla tre hunnit inom dörren till östra flygeln, då mr Chandos åter kom mycket hastigt ur sitt sofrum. pg mera än en minut tycktes mig hafva förflutit, och likväl hade han hunnit kläda sig fullständigt. Att han, efter att hafva gått in i östra je nu kom ut ur sitt eget rum, bekräftade min förmodan att detta stod i samband med flygelrummen. Nästan i samma ögonblick kom Hickens med Ott das i handen, springande uppför trappan. Chandos gick emot honom och vinkade med handen att han skulle gå tillbaka. Gå ned igen och lägg dig, Hickens. Du behöfs ej häruppe. Men då ljusskenet föll på mr Harrys ansigte, såg jag att han var dödsblek; hans befallande sätt tycktes mig hafva sin grund i fruktan, icke i vrede,