Aftonbladet – 18 mars 1870, sida 2

ig ega aniag dh lärdom af mycket ovanlig; eskaffenhet. En jetiförelse med hvad riksaven uppofråt för andra och alldeles ojemörligt mindre vigtiga ändamål synes hafva ort leda till den åsigten, att inbesparandet f 2500 rdr om året här vore en misshusållning, icke blott etor, utar åf mycket skadig beskaffenhet. Århundradens erfarenhet beitna, all språkforskare af högre rang mycket ällan framträda. Kan det då vara skäleatt, är sådana finnas att tillgå och då de äro vf den mest tvingande nöd påkallade, anse tt anslag af 2500 rdr för mycket betaldt ör vissheten att ega en sådan, som egnar in tid odeladt åt vården af vår dyrbaraste iationalegendom, vårt så sköna, men så tissvårdade språk, hvilket dessutom just i vår id dagligen utsättes för stora far.r. Statsulskottets hemställan att hr Lefflers frågarande motion icke må till någon rikslagens åtgärd föranleda är, såsom man ser, ett bleklagdt nej på språkets, dess målsmäns och en förnuftig hushållnings böner. Hos oss väckte det den nedslående känslan, att statsitskottets ledamöter icke gjort sig reda för hvad frågan innebär. Det erkänner, attförslaget är af vigt, men anser, att det icke jämpligen utan föregående närmare utredning af vederbörande myndigheter bör af rikedasen bifallas. Tydligen är det förslagets egenskap af enskild motion, som gifvit närmaste anledning till utskottets förkastelsedom. Det vore mer än sorgligt, om äfven rikslagens kamrar skulle se frågan ur samma synpunkt som statsutskottet. Det vore ett bedröfligt järtecken för de många unge. män vid universiteten, som känt sig manade att efter måttet af sina krafter verka för sitt modersmåls bästa, om vår nya riksdag skulle! helt enkelt genom tvärt afslag tillbakavisa detta, om vi minnas rätt, första vädjande till densamma om åtminstone någon rättvisa åt landets eget språk. Men vi vilja ännu tänka högre om Sveriges riksförsamling, och vi äro förvissade, att förslaget genom sin vigt och beskaffenhet, för att nyttja statsutskottets egna ord, skall skydda det från att skoningslöst slopas. Den utredning, hvarom utskottet talar, torde lätt nog kunna åstadkommas. I båda kamrarne finnas män, som varmt pitälska för vårt modersmål: de kunnanog äfven vitnaatt arbete i detsamma behöfves. Der finnas representanter från universitetet: de kunna upplysa om någon finnes, som är skicklig att mottaga den föreslagna lärareplatsen. Herr ecklesiastikministern skall ock utan tvifvel både i denna egenskap och såsom ledamot af det samfund, som har svenska språkets vård till sin förnämsta pligt, icke underlåta att lemna den utredöing, som är af nöden. Det kan måhända synas någon, att det icke skulle betyda så mycket att låta hela saken anstå ännu ett år. För den, som icke närmare har reda på de omständigheter, som äro dermed förbundna, kan sådant vara ett slags skäl att låta bero vid hvad utskottet enhälligt föreslagit. Vid detta tillfälle är likväl ett afslag eller uppskof på obestämd tid, eller hvad man må kalla det, vådligt nog; ty det kan blifva närmaste anledningen till en större förlust för språkvetenskapen, än hvad denna har råd attigöra. Det är dessutom tid att nu iakttaga någon sparsamhet med till buds stående förmågor, då förut så många, af mer eller : mindre framstående beskaffenhet, genom de makthafvandes förvållande suddats bort och för alltid gått förlorade för den sak, hvilken de bäst kunnat och utan tvifvel helst velat, äfven mot skäligen ringa ersättning, gagna och främja: Vi hänvisa slutligen till hr Lefflers väl skrifna motion, i hvilken man finner både en klar framställniog af ämnets betydelse och ganska vigtiga bidrag till dess utredning. ÖDOESKERRRE RAR