Men hvad värre är, utskottet hade i sitt utlåtande gått på sidan om gällande lag. Dess beslut vitnar äfven om allt annat än grannlagenhet. I raska drag .har det gjort upp en historik öfver beväringsfonden; men i fin ifver att komma till det åsyftade resultatet har det förbisett ön Vigtig omständighet. Efter att hafva anmärkt att ifrågavarande fond visat sig obehöflig för det ursprunglga ändamålet, omnämner det att regeringen begärt att få använda 200,000 rdr af denna fond till beklädnad m, m. åt det manskap, hvarmed till följd af föreslagen reglering den effektivt tjenstgörande nummerstyrkan vid armån skulie komtna att ökas. Detta skall visa, att Togeringen Sa frångått det ursprungliga ändamålet med fonden och att man genom att antaga utskottets förslag endast skulle fortgå på samma väg. Stiliseringen på detta Ställe skulle kunna missleda den, som icke är initierad i frågan. Men deti som är det aldrig: så litet vet, att här är fråga om hya kårer, hvilka skulle tjena till stamtrupp för beväringen; Det af regeringen föreslagna användandet af fonden var således fullt öfverensstämimande med dess ändamål, bevärinsinrättningens ytterligare utbildande. Men utskottet har i sin motivering glömt ännu en omständighet och den vigtigaste af alla, nemligen den uttryckliga förklaring konungens rådgifvare redan gifvit, att K. M:t, som enligt lag ensam eger disponera beväringsfonden, icke kan eller vill medgifva ett sådant användande af densamina som det nu ifrågasattö. Denna glömska hos statsutskottet kan icke vara ett förbiseenidej den måste vara afsigtlig. Att efter en sådan förklaring från regeringen framkomma med ett sådant förslag sorti detta är icke endast stridande mot all grannlagenhet, utan äfven lagstridigt. Häruti ligger tydligen att utskottets majoritet vill åt regeringen. Men har man något obytt med regeringen, bör man vända sig mot densamma på det sätt grundlagen gifver vid handen och icke på sidan om grundlag och allmän lag. Tal. ansög, att den af regerihgen begärda tillökningen af anslaget nog kunde behöfvas, men inskränkte sig till att yrka bifall till din reservation, d. Y. 8. attifrågavarande anslag måtte bibehållas vid sitt närvarande belopp af 500,000 rdr. Hr Montgomery-Cederhjelm ville förklara och försvara utskottets motivering. Han medgaf, att denna motivering var illa hopkommen; men hanj trodde icke att man borde göra utskottets majoritet ansvirie för densamma. Motiveringarne ut-. arbetas och till och med justeras på utskottets af). delningar, icke i dess plenum, och stundom hän-j: der, att utskottet i brådskan ej så noga hinner : pröfva densamma. Föröfrigt om utskottet gjort sig skyldigt till en sämre motivering, så står K. M:ts I proposition iöke efter i detta hänseende. Men nu 1 till bufvudsaken. Efter missväxtåret 1867 och ! ( 1 t l :Jefter ett nytt ogynnsamt år, 1868, innan landt. mannen ännu hunnit hemta sig från sina förluster, kommer regeringen och begär skatteförhöjning för att fylla en befintlig brist. Men ganska många voro af den sigt, att cet icke är genom ökadel:s I skatter, utan genom sparsamhet som statsbristen!l I måste fyllas. I denna riktning hade äfyen talaren verkat inom utskottet, och i denna riktning hade utskottet affattat sitt betänkande. Man borde mindre se på motiveringen-än på resultatet, och Than trodde icke, att det resultat, hvartill utskottet kommit, skulle vara nedslående för svenska folket. Besparingarne borde förnämligast ske på 4:de och 5:te bufvudtiteln. Sådana besparingar hade man måst göra äfven i andra länder, t. ex. Italien och England. Nu hade man på 4:de hufvudtiteln en ganska stor reseryfond. varför då icke använda denna? Det är icke värdt att man Fommer med stora ord och talar om lagbrott m. m. dylikt. Förslaget är icke nytt. Regeringen kom sjelf med ett dylikt år 1869. Talaren medgaf gerna, att utskottets förslag kunde tåla vid någon modifikation, men ansåg det. angeläget, att man i första kammaren fattade ett sådant beslut, genom hvilket icke allt sattes på sin spets och friden mellan båda kamrarne stördes. Han framstälde derför ett modireradt förslag, i hvilket utan särskilt omnämnande af 1:sta och 2:dra klassen blott anslogs 250,000 rdr till beväringens vapenöfningar med det tillägg, att om K. M:t ansåg mera öfning behöfvas, skulle han använda beväringsfonden till detta ändamål. Tal. trodde, att genom antagandet af detta förslag mycket mindre intråvg skulle ske uti regeringens rätt att disponera öfver beväringsfonden än genom det af utskottet framstälda. Hr Wallenberg ville icke ingå i någon juridisk granskning af utskottets betänkande utan ämnade ställa sig på en vida bredare basis. Det ären riksdagsmans rätt och pligt att se sakerna mera istort. Af sparsamhetsskäl, som talaren respekterade, hade här en betänklig åtgärd af utskottet blifvit föreslagen. På detta sätt händer det stundom, att man istort råkar göra detsamma som den enskilde så ofta gör, när han samlar för att skaffa sig ekonomiskt oberoende. Man samlar för att sedermera hafva nytta af det samlade. Men man glömmer detta sedermera, och så gör man aldrig annat än samlar. Äfven vi arbeta för vårt lands materiella förkofran. Men hvad göra vi för landets försvar? Bra litet. Vi fortsätta att bygga på våra jernvägar.: Vi anlägga nya jennvägar utan allt afseende på strategiska skäl. Vi lemna våra kuster öppna. Vilemba våra städer öppna. Hvad återstår väl för vår säkerhet? Vår armå är för liten. Med den skulle vi ej länge kunna hålla en-fiende tillbaka. Redan år 1856 var det fråga om att nationen skalle åtaga sig en ökad värnepligt. Nåväl, nu hafva vi kommit ett steg framåt i detta hänseende: Men hvad betyder det, att riksdagen besluter ökad värfiepligt, om den icke tillika ger de beväringsskyldige tillfälle till öfning. Här visar sig en betänklig brist på kontinuitet i vår tanke, en betänklig brist på ihärdighet i vårt handlingssätt. Man talar om afväpning, Man åberopar indrägningar, som: blifvit gjorda i andra Jänder t. ex. Italien. Detta sätt att resonnera måste i sanning anses såsom .ett fattigdomsbevis på verkliga skäl. Det är ju häricke fråga om att reducera en stående armå, utan frågan är, om vi skola öfva eller icke öfva den folkbeväpning som redan finnes. Man talar om att bevara friden mellan båda kamrarne och undvika konflikter dem emellan. Men att till. hvad pris som helst vilja undvika konflikter leder ofta till ett motsatt resultat. Om kammaren vill undvika konflikter och bibehålla ett verkligt inflytande inom landet, bör dem gifva regeringen sitt stöd när regeringen har rätt. Statsrådet Berg bad att få fästa kammarens uppmärksamhet på frågans stora betydelse. Det gäller här, huruvida riksdagen vill vägra anslag till en institution som skall tjena till landets försvar i nödens stund, och huruvida representationen skall lägga band på medel som regeringen ensam. eger disponera. Enligt beväringslagen eger regeringen rätt att låta öfva både första och andra klassen af beväringen. Statsutskottet haricke satt i fråga, att detta lagbud borde ändras, icke ens att vapenöfningarna för nästa år borde inställas; men det har tillstyrkt riksdagen att icke bevilja några medel till: desamma och att anhålla, det K. M:t, i fall han finner nödigt att öfva andra klassens beväringsmanskap, måtte taga medel dertill ur allmänna beväringsfonden, om hvilken det sjelft erkänt att den står till K. M:ts disposition. Utskottet har uppgivit. att den tanken att använda beväringsfonden till vapenöfningarna icke är ny, utan fastmera K. M:t redan en-gång ifrågaställt detsamma. Men detär dock en högst väsentlig skillnad, att det vid detta tillfälle var fråga om en utsträckt vapenöfning utöfver den vanliga. Detta var således att använda fonden till dess ursprungliga ändamål, beväringsinrättningens ytterligare utbildning. Detta hvad saken beträffar. Hvad åter angår formen, så utiek denna framställning från K. M:t, till hvilkens lisposition ifrågavarande fond står. Den nu ifrågasatta framställningen deremot skulle utgå från riksdagen, visserligen i form af en anhållan, men en anhållan som i sjelfva verket skulle blifva ett vilkor. Talaren trodde att utskottet i denna framställning gått något längre än äfven vanlig grannlagenhet bort föreskrifva och yrkade bifall till regeringens förslag. c et Ho h okt a pt nt RA DN FE AA AA AA TA kt ke hö 4 mer ö ÖB