as med en intervention från lekmännens sida å kyrkomötet, Det synes 0ss nödvändigt tt måtta stt hugg mot roten af det onda, ch vi anse att än missbruk. af det andliga fverväldet kunna spåras till den veriasuga nakten. Det var denna lilla italienska sueränitet som gjorde påfvedömet till en förannelse både för Italien, Rom och kyrkan jelf, och det är Frankrike allena denna sureränitet har att tacka för sin tillvaro, Låt de ranska trupperna bli återkallade från Rom, åt den franska och andra nationer återställa t Italien hvad söm hör Italien till och, åt yrkan fordra hvad som tillhör kyrkån: Låt talienarne, eller åtminstone romarne, få Kom, ch låt kyrkan, äfven om hon fortfar att ha itt säte i Rom, få en sådan konstitution som ör kenne till alla katolska nationers kyrka, n kyrka hvars läror ej äro livad grefve Mon alembert nu säger att de äro: en skym! not mensklighetens heder och sunda förnuft. Det bref af den namnkunnige franske leitimistchefen, hvari dessa uttryck förekomma; ir ej den minst märkliga af de protester om ultramontanernas halsbrytande främfärd vå sista tiden framkallat från hennes egna eder. Et tu Brute! -kunna de ha skäl att itropa. Montalembert var nemligen en af påfvedömets ifrigaste och ridderligaste kämjar. Hans protest, afgitven från dödslägrets skall derför säkerligen af dem kännas. djupare än sjelfva Dupanloups och Gretrys oposition. Det är en formlig rekantation. ontalembert var född af en skotsk moder, nvilken omständighet han, efter Times åsigt, säkerligen haäg ätt tatka för död oböjliga fasthet i öfvertygelser som utmärkte Hokem: Med denna blandade sig dock ej så liten oxcentricitet. Under revolutionsåren 1848 och 1849 uppmanade han till: ett korståg mot de ytrosmän och affällingar som ville kullkasta påfvedömet. Han var alltid de undertryckta nationaliteternas riddare: polackarna, grekerna, de syriska kristna hade i honom sin varmaste förespråkare. Moöntaleinbert. var född 1810 och tillbragte sin ungdom i Eng2 land och Sverge. Site Fulirezolätionen fulländade han sina studier i Pans och kom i beröring med Guizot, hvars uppmärksamhet han väckt genom en uppsats om Sveriges sociala och politiska förhållanden: Han slöt sig tidigt till: Lamennais skola, som sökte försona den romerska kyrkan med den politiska friheten. Som utgifvare af tidningen Aöenir utmärkte han sig ges nöm ei skarp kritik möt universitetet och den irreligiösa vetenskapen 5EK uppfianade till bildande af n åcole libre.. Mei pälls sen stängde hans skola, och då han dro saken inför pärskamtöaren, hvaraf han var medlem, höll han ett glänsande tal för undervisningsfriheten, som väckte stort uppseende rien ådrog hHotom en process. föfter Februarirevolutionen förklarade han Se Tör republiken. och representerade departemeitö Doubs i nationalförsamlingen, hvars konservativa höger han tillhörde... Statskuppen af den 2 December fann i början hans obetiufade bifall, men då ett kejserligt dekret konskerade familjen Orleans gods, förklarade han sig emot kejsardömet och varnade mot det successiva undertryckandet af alla alls männa friheter. År 1854 åtalade honom fågeringen för förmenta smädliga, yttranden mot kejsaren i ett enskilt bref; som genom indiskretion blifvit offentliggjordt. Domstolen frikände honom dock. Han har sedermera flera gånger varit i konflikt med den kejserliga regeringen. Hans manliga, ridder liga uppträdande hade förskaffat honom Hamnet Frankrikes siste pär. ; I Cirque des Champs Elysees har sedan årets början hållits en serie af offentliga föredrag af några bland Frankrikes yppersta talare och författare. Man har der efter hvarandra sett Jules Favre, de Pressensö; Coquerel och Jules Simon uppträda, HSerien skulle i söndags afslutas weden konferens af Laboulaye om Malesherbes eller den-fredliga revolutionen. Victor Noirs bror Louis har till polisprefekten ingifvit en skrifvelse, -hvari ban-kla gar öfver att man vägrat Hans advokater att taga kännedom af fandljngatoe i målet mot prins Pierre, att Ulric de Fonvielle nekats ett samtal med Rochefort för att af honom erhålla en upplysning, som vore af högsta vigt för kompletterande af vitnesinås len på kärandens sida, samt att undersökningen i allmänhet ledts på ett sådant sätt, att hon snarare synes vara riktad mot Victor Noir än inot hans mördare. I ett af de engelska öfverhusets senaste plena väcktes förslag af lord Cranmore, att en dylik undersökning, som egt rum i Irland rörande det inbördes förhållandet mellan jord: egare och arrendatorer. äfven skulle företagas beträffande England och Skotland; men lord Granville invände, att regeringen icke kunde erkänna nödvändigheten af att belasta..sig med de för en sådan undersökniog erforderliga kostnaderna, då ministeren ingalunda hade för-afsigt att föreslå någon land bill för dessa båda länder: I samma plenum antogs naturaliseringsbillen .-vid komitebehandlingen... För denna bills hufvudpunkter ha viredan redogjort: Några minuter sedan talmånnen öppnat underhusets eftermiddagsplenum den 10 d:s, utbrast; plötsligt på ömse sidor ihuset -en väldig salfva af handklappningar. Åhörarne på läktarne, som ej begrepo anledningen till denna oförmodade ovation; gjorde stora ögon och frågade hvarandra, hvad meningen der med kunde vara; gåtan löstes dock snart, då man såg Bernal Osborne stiga fram till bordet och aflägga ed såsom. representant för Weaterford i stället för W. Barron, hvars val