mer än 5000 medlemmar, hade i söndags arrangerat en prisåkning, hvarvid premierlöjtnant Gjerdrum vann första priset för den 3000 alnar långa batians genomåkande på 12 minuter; 76 tällande uppträdde. Äfven iandra afdelningen, konstfärdighet i åkning, vann han priset. Omkring 5000 personer åsågo l. täftiogarne. Belöningarre bestodo i silfver-! pjeser m. m. Enligt Throndhjems Stiftstidende har ångfartyget Varanger, kapten Poulsen, i dessa dagar totalt förlist mellan Vardö och Vadsö. Både passagerare och besättningen räddades. UTRIKES Innehåll: Franska regeringen och kyrkomötet. — Den franska och engelska pressen om infallibiliteten. — Montalembert. — Föreläsningarne i Cirque des Champs, Elystes: — Autueilmålst. — Den engelska fegeringeh sätter sig emot förslaget öm en landbill äfven för England och Skotland. — Naturaliseringsbillen antagen i öfverhusets komitebehandling. — Hyllning i underhuset åt Bernal Osborne — Representanter beskyllda att ha tagit emot handtryckningar.,.. — Fortsättning af debatten öfver den irländska billen: — Frågäti ör dödsstraffets afskaffande undanskjuten. — Arbetarekändidaten Odger skall försöka sin lycka i Bristol. — Kyrkostatens kommersiella finanser. — Ockerbankerna i Neapel. Kyrkomötet och det för påfveväldet ödesdigra beslut det i dagarne skall fatta, sysselsätter för närvarande den utländska pressen. Äfven i Frankrike har det för ögonblicket afledt uppmärksamheten från de stora inländska frågorna. Man afvaktar der med spändt intresse att tå se hvilken hållning regeringer skall intaga, och i första rummet om hon, fullföljande sin i Rom tillkännagifna afsigt, skall skicka ett särskilt ombud till mötet för att der bevaka Hennes intressen. Man talar i detta hänseende fortfarande dels om hertig Albert de Broglie, dels om hr de Courcelles, samme franske diplomat, som åter. förde Pius IX. från Gaeta till Rom, såsom det blifvande sändebidet, för den händelse regeringen verkligen besluter sig för denna åtgärd, hvilket ännu: allsicke är afgjordt. Med den stämning, som nu är rådande i de kretsar som ha Pius i sina händer, och den halsstarrighet han sjelf visar, är det i högsta grad sannolikt, att den roll en sådan utomordentlig ambassadör skulle komma att spela bletye ej blott otacksam, utan äfven förhatlig, emedan man i honom skulle se ett slags diplomatisk poliskommissarie. Ej underligt således att flera framstående personligheter, hvilka grefve Daru velat uppdraga denna ömtåliga beskickning, undanbedt sig densamma. Om den politik Frankrike i deona fråga bör följa äro föröfrigt, som vi förut nämnt, åsigterna inom kabinettet mycket delade, Medan utrikesministern ännu hyser den förhoppningen att man i. Vatikanen i sista ögonblicket dock skall besinna sig och ej begå sjelfmord, skall Ollivier i detta afseende ej göra sig några illusioner. Han kommer allt mera till den öfvertygelsen att tiden för underhandlingar med påfvestolen är förbi och att det närvarande ögonblicket är särdeles gynsamt att tillfredsställa den liberala opinionen i Frankrike, och den är numera äfven den allmänna, genom att besvara infallibilitetsförklaringen icke blott med de franska truppernas återkallande, utan äfven med en genomgripande reform, som med ens skulle göra slut på alla strider med ultramontanismen: kyrkans fullkomliiga skiljande från staten. Den liberala pressen är så godt som enstämmig i sin mening att regeringen bör afhålla sig från all intervention och låta kurian och jesuiterna rusa. sin undergång till mötes. Låt dem begå detta nya fel, säger Sigele. Klyftan somskiljer det nya samhället från: påfvedömet skall derigenom endast bli så mycket djupare. Bestämdare än någon annan uttalar Journal des Debats denna mening. På konciliev, säger hon, stå nu två hufvudfrågor .på dagordningen: frågorna om Syllabus och den påfliga ofelbarheten. Vi skulle funnit det begripligt, om franska regeringen protesterat mot Syllabus, som är ett verkligt attentat mot alla franska lagar, men hvarför i dag heldre äni går och för fem år sedan? Tvärtom har franska regeringen, sedan Syllabus blifvit utslungad i verlden som en bomb; hvilken för öfrigt ej en gång kreverat, fortsatt den romerska ockupationen; hon har förklarat att bon aldrig (jamais) skall låta. påfvens -verldsliga makt å under, hon har gjort Mentana, och gör et måhända än en gång. Och nu skulle man vilja förbindra Rom att utgifva en ny upplaga af Syllabus! — — — Hvad frågan sjelf beträffar, så upprepa vi, att regeringen ej har dermed det minsta att skaffa. Samtliga biskoparne ha försvarat och understödt Syllabus, emedan hon blott angrep det borgerliga samhället; hon var god nog åt oss. Och nu, då handen som de satt i rörelse, lägger sig äfven på dem, då toffeln, för hvilken de nedböjde oss, lägger sig på deras mitror, ropa de på den verldsliga armens hjelp Låt dem försvara sig med sina egna vapen bäst de kunnal Af samma åsigt som de stora franska tiduingarne är äfven den engelska Times. Vi kunna ej inse, säger den mycket moderata citytidningen, hvad som på längden kan vias SRA ANETTES PISA NU ARTE ENSKILT sväfva hit och dit. Jag spratt häpen till j