Om anslaget till rikets ekonomiska karteverk, af chefen för samma verk vördsamt understäldi hrr riksdagsmäns benägna pröfning. K. M:t har, i sin nåd. proposition till inneva rande års riksdag om statsverkets tillstånd och behof, begärt, att riksdagen måtte dels medgifva att lönerna till de andre landtmätaretjenster, som kunde komma att indragas, finge användas till landtmätares sysselsättande vid rikets ekonomiska karteverk, samt dels för öfrigt anvisa till dette verks bedrifvande, såsom hittills, i de mellersta och södra länen 46,000 rdr och i Norrbottens län 20,000 rdr. Blott det senare har statsutskottet tillstyrkt. Deremot har utskottet ansett, att andre landtmätarelönerna böra åt statsverket besparas Och som utskottet, på anförda skäl, jemväl ansett. att den af ekonomiska karteverket hittills besörjda ntgifningen i tryck af häradskartor borde för sta tens räkning upphöra samt bekostas af de lands: ting, hushållningssällskap eller, kommuner, som önska dylika kartor, och utskottet utaf den för karteverket nu gällande stat inhemtat, att aflöningen för 8 gravörer, 3 litografer samt;kartetryckningskostnader för närvarande uppgå till öfver 3000 rdr, så har utskottet hemstält, att riksdagen måtte med 8000 rdr minska karteverkets nuvarande anslag å 46,000 rdr till 38,000 rdr samt hos K. M:t i underdånighet anhålla, att utgifningen på statens bekostnad af de ekonomiska kartorna, utom den öfver Norrbottens län, må tillsvidare inställas,. Enligt kongl. brefvet den 15 April 1859, genom hvilket rikets ekonomiska karteverk grundlades, skulle detta verks hufvudsakliga . ändamål vara. att åstadkonima säker kännedom om rikets areal sarht dennas. olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt afseende och för detta ändamål häradsvis upprättas ritade kartor äfvensom tabellariska beskrifningar till dessa kartor. Deras utgifning i tryck ansågs deremot år 1859 såsom en jemförelsevis mindre vigtig sak; och det ir äfven oemotsägligt, både att nyssnämnda hufvudsäkliga ändamål kan vinnas och jemväl alltid vinnas rörande hvarje härad, innan karta deröfver utgifves. . Fördenskull torde — derest utgifterna för karteutgifningen så betydligt öfverstiga inkomsterna af densamma, att staten anses icke hafva råd att bekosta både hufvudsaken och bisaken — den senare böra vika för den förra samt följaktligen karteutgifningen, åtminstone på det sätt den hittills bedrifvits, upphöra. Men äfven om detta skall ske, bör likväl, enligt min tanke, -karteverkets nuvarande anslag icke förminskas, utan snarare ökas, eller åtminstone len andel af anslaget, som statsutskottet funnit —————