Aftonbladet – 16 mars 1870, sida 2

lefvande personer spöka, invände Harriet. Det tror jag väl för öfrigt inte heller att någon menniska har hört. Men jag kan underrätta dig, Harriet, om att du talar om saker som du inte förstår. Somliga personer födas hit till verlden med sin dubbelgångare, hvilken än går vid deras sida, än visar sig då de sjelfva äro långt borta. Så måtte det visst vara med mr Chandos. Jag var en gång bekant med en hög dams kammarjungfru, och när hon var med sin matmor i Skotland brukade hennes dubbelbild visa sig för hennes bekanta i England och skrämma dem ifrån vettet. Såna der spökerier kallas också vålnader. Men hvad skulle sådant tjena till? envisades Harriet; hvad gagn göra de der vålnaderna? Det skulle jag bara vilja veta.n Harriet, var inte förmäten och sätt dig upp emot andliga ting, varnade Lizzy Dene. Borta i vår by, på andra sidan om Marden, var en man som aldrig kunde förmås till vördnad för sådant der, som ingen menniska kan begripa. Han skrattade åt alltihop, som en riktig hedning, det han också var, och sa att han ville ensam slåss emot tio de starkaste spöken som vankade omkring på jorden, om han fick tio pund för besväret. Nå — hvad blef följden? Jo, att han en natt, på hemvägen ifrån krogen, gick rätt i ån och drunknade. . Emma lade mera ved i ugnen, tog sig ett nytt stryklod och fortfor med sitt arbete. Den af kamraterna, som var sysselsatt att draga ihop kläder, vände sig.om och talade: Hur blef det först trodt, att det var mr Chandos vålnad? (Forts.)