Aftonbladet – 16 mars 1870, sida 2

var då väl hundrade mil härifrån, i den franska staden, der miss Emily var i skola — kom det åter. Då sågs det af halfva hus; hållet; det blef ett fasligt spektakel! — det må väl jag veta, jag, som har tjenat här i sju års tid! Jag kom hit innan gamle sir Thomas blef död. Det uppstod en kort tystrad. Harriet, som icke tycktes vara öfvertygad, bar sitt stryklod till ugnen, bytte om och kom tillbaka innan hon åter började tala: Jag har intet att skaffa med gamla tiden; den nuvarande är nog för mig. Håg du spöket i natt, Emma? Det gjorde jag visst, svarade Emma, en ung flicka af enfaldigt utseende. Lizzy Dene kom inrusande och sa att nu var det här igen! Och då sprang jag också ut till tornfönstret. Ja, der var det!, Hvem liknade det? Mr Chandos, vet jag! Det var intet tvifvel derom; man får väl inte alla dagar se en så lång och rak och mager herre som han. Och hans ansigte såg jag med, så vackert och snöhvitt i månskenet — för det var ljust som på klara dagen. Det var han sjelf, som jag redan sagtn, yttrade Harriet lugnt. Det var inte han, sade Lizzy. Mr Chandos skulle inte mera dansa in och ut ibland träden, liksom en lyktgubbe, än det skulle falla honom in att flyga. Spöket var det, så mycket är säkert! Men det är ju orimligt, envisades Harriet. Om vi nu tänka oss att detfär mr Chandos som spökar, hvarför skulle han göra det, — kan du säga mig det, Lizzy Dene? Aldrig har jag hört att spöken stånna och berätta hvarför de gå omkring. Hur skulle jag kunna veta det? : Och jag har aldrig hört talas om att