I dag har frågan om beväringsanslaget och beväringsfonden förevarit i andra kammaren. Debatten öppnades af krigsministern hr Abelin, som framhöll beväringsöfoingarnes stora betydelse för försvaret och för den nationella andan, erinrade att beväringsfonden tillkommit för beväringsinstitutionens utveckling och ej för dess upprätthållande samt påminde om de af honom förut uppgifna ändamål, för hvilka K. M:t hade för afsigt att använda fonden. Vidare gendref han de skäl för den af statsutskottet tillstyrkta åtgärd, som man velat hemta från inställandet af andra klassens öfningar innevarande år. För denna åtgärd hade hr krigsministern gifvit skäl, som, — sade han, — icke ens oförsyntheten kunnat jäfva, hvarföre antydningarne derom att denna åtgärd skulle ådagalägga liknöjdhet för bevärings-institutionen vore falska och obefogade. De skarpa huggen i detta yttrande riktades, om vi icke misstaga oss, mot hr John Ericson, med anledning af hans insolenta uttalande i beväringsfrågan under debatten med anledning af gref. ve Posses interpellation, och de utgjorde, dessa hugg, en komplettering af den tillrättavisning, som i går från samma håll kom samme talare till del med anledning af hans yttrande, att vid en mobilisering en tredjedel af indelta armen skulle vara oduglig att gå i7fält, — ett yttrande, som kommit, sade hr Abelin, från en man, som till följd af sin ställning utom kammaren borde veta bättre.. Sedan hr v. Geijer härefter bekämpat utskottets förslag, uppträdde hr Hedengren för att försvara detsamma, erkännande sig vara pra detedrentelhodretbrbannt nn teten nn