Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

Klockan sex gick jag ned för att äta middag, undrande för mig sjelf, hvem som nu skulle vara värdinna vid bordet. Jag har redan sagt, att ingen etikett vår rådande vid Chandos — hvardagslifvet var der i högsta grad enkelt. Alltsedan Emilys resa hade vi ständigt vistats i eksalen, der äfven alla måktider intogos. Egentligen var detingen mera än jag som presiderade derstädes, ty lady Chandos var nästan jemnt i vestra flygeln, hennes son ute eller 1 sitt arbetsrum och mrs: Chandos såg jag aldrig till. Just som jag; kom in, sattes soppan på bordet: Straxt: derpå kom mr Chandos. Ett fåtaligt middagssällskap, miss IHere ford! Endast vi båda, sade han skrattande, då vi intogo våra platser. Mår lady Chandos inte tillräckligt väl för att äta middag, sir? frågade jag. Jo, visst äter hon något. Hill drar försorg derom. Jag mötte henne i trappan med en bricka, då jag gick ned. Jag hoppas, att ej jag-är orsaken till att ni äter er middag här nere, yttrade jag, ledsen vid föreställningen om att nu åter vara till besvär. Kanske hade ni annars intagit er middag uppe hos lady Chandos? Visst inte, det försäkrar jag er. Funnes ej ni, skulle jag sitta här ensam och högtidlig och med klen aptit; — som ni vet, an:4 doktorerna det inte vara nyttigt, för digestionen att sitta ensam till bords. -Har någon sökt mig, medan jag var utgången, Hickens? Endast mr Jarvis, sir. Han sökte mylady och ville, som jag tror, tala med henne: om den nyacskolan. Han frågade så myeket, huru mylady var sjuk, och jag. sade att jag trodde det var ett af hennes gamla. anfall åt lefvern. .. Nipåminner er, sir, att det var ett par svåra sjukdomsfall för ett par år sedan. (Forts.)