Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

Till följd af sjukdom ihom hennes eget hem måste hon genast resa tillbaka och nu afbidar jag dagligen bud från henne att fara efter, och sedan är jag säker på, att jag aldrig mera skall återse Chandos eller dess invånare. Vill ni vara god och låta mig komma fram ? Ni menar säkert miss Chandos — jag kan ej påminna mig hennes namn som gift, sade han, utan att röra sig. Jag hörde att hon har varit här — att hon åter reste straxt efter ankomsten. Jag böjde på hufvudet och försökte komma förbi honom. Så gerna skulle det hafva lyckats mig att gå tvärs igenom häcken. Någon af husets fruntimmer blef sjuk i går, började han åter. Hvem var det? Mrs Freeman. Aha! sällskapsdamen; jag trodde det. Är hon illa sjuk ? . Ett anfall af spasmer, tror jag. Det gick snart öfver. Spasmer komma lätt åter, anmärkte han. Jag skulle knappt tro att hon snart kan vara tillbaka — om hon kommer alls. Han hade nu vändt sina blickar åt annat håll och talade entonigt, liksom hans tankar varit sysselsatta med andra ämnen — jag hade fordom hört honom tala så en gång med Selina. Då torde de behöfva någon som tar mrs Freemans plats, eller huru? Det vet jag verkligen inte, sir. Familjen talar ej i dessa ämnen med mig. Hvilka vistas nu vid Chandos? frågade han tvärt. Endast familjen. : Naturligtvis — familjen, ja! Jag menar: hvilka medlemmar af densamma? Alla, med undantag af-madame de Mellissid och sir Thomas Chandosp